förblifwer sittande. Men olvydligtwis butikerna, måste i allmänhet arbeta från ft. 7 på morgonen till midnatt. De, fom lifnära fig genom symachiner, hålla tnappaft ut i mer än twå år. När förtjensten blir knapp, hwillet icke få fällan händer, och arbetslöshet inträffar, få, lenva de stackars flickorna ej fällan af några bitar torrt bröd hela vagen, tills de åter få arbete. Endast ett fär tal af dessa sömmerskor förtjena få myc tet, att de tunna bo anständigt och före staffa sig tillräckligt af föda och Häder. Werldens största bibel försåldes nyltgen i London på auktton för 165 p. st. Det war ett exemplar af Macklins praktupplaga, och den afl. egaren mr Joyn Grey Bell från Manchester bade riktat den med omkring 11,000 kopparstick och teckningar af nästan alla skolor. Hela wertet bestod af 63 stora folioband. — En ny familj Kink. Från Nea: pel skrifwes den 31 Juni till le Moniteur: Hela wår stad bar erfarit ett hemskt intryck, frambrinaadt af en ven mest be: synnerliga bändelse, fom ännu ej blifvit sörtlarad. En mäl tänd adwokat Guiseppe Ev ... o, hade flytt unran den lväfwanre hetta hwaraf wi hemsökas och med fin familj slaait fia ned i Uffetarar len nära Castel Baronia i en villa mid namn Cafja-Taverva. Guiseppe Ev ... o mar mydet af: hållen af innewånarne i den närbelägna köpingen Ariano, hwilka han brukade utan ersättning gifwa goda råd i afseende på skötfeln af deras affärer; och Hhelfar des han då han hwarje vag företog fin morgonpromenad wänligt af alla mös tande. Förliden söndag förblef emellertid ads vofateng boning tillsluten; till och med långt fram på dagen hade intet fönster öppnats för att lemna rum för något af de fem barnens små hufwuden. Advokatens grannar intogos af en lif lig oro; de slogo på dörren, de ropade höat: en törstystnad herrskade vet cat: tadt fortfarande. Fruftanre någon förs färlig olycka aingo de då att underrätta fyndifern i Ariano, fom antände på efe termiddagen och efter nya fåfänga rop lät flå in rörren. Det första rummet, i hwilket syndikern, åtföljd af en mängd oroliga och nysikna menniffor, inträngde, war tomt. De stänada och omsorgfullt tillbommade föns sterlucorna ajorde det fullkomligt mörkt. Jngen ur huset hade slynrat fram wid det buller man gjorde för att flå in börren. Man inträngde i nästa rum; det mar barnens. Der framstälde sig för deine träårandes ögon ett förfärligt skärespel; de bokstafliaen wadade i blod. Federica, en mwader flicka om fem år låga utfträdt på fin sång med ett gapande får i brös stet; mid hennes fira låg bredren Michel Angelo, åtta år aammal, med genom sljutet bufwud. Länast bort låg en ftackars liten warelse om föra år wid for ten af fin fäng badande i blod. Det stackars barnet hade blifwit dödadt bafis från, rå han, troliaen förskräckt öfwer fina syskons skrik, instinttmessigt försökt att genom flykten undgå det öde fom ho: tade honom äfven. Jula af fasa ingingo syndikern och bang följeslagare i det innersta rummet. J ett hörn låg, stödd mot wäggen, ad vokatens hustru tryckande till sitt genom