Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1870, sida 2

kant jägare uti bergstrakten, kom gubben till mig, spelade till min förvåning ömhetens roll och tillstod, att han haft orätt i sitt påstående, att han var gårdens rätte egare. Till försoningens beseglande räckte han mig vid afskedet sin bränvinsflaska, och jag tog en klunk deraf och aflägsnade mig. Knappt hade jag dock gått en half timme, förr än jag kände häftiga smärtor i tarmarne. Jag hoppades, att det onda snart skulle gå öfver och fortsatte min resa, men det tilltog jemut till dess jag mera död än lefvande, ankom till den hydda, der du träffade mig. Blott min starka oalur hade jag att tacka för min räddning. Jag måste uti bränvinet hafva fått sönderstött arsenik eller något sådant, att döma af symptomerna. Jag uppsökte derföre i kväll min farfar och hotade att slå ihjäl honom om han ej genast tillstod, hvad han gifvit mig. vEn trolldryck, svarade han ohvilken Matka Rosalka bryggt enkom för din skull, för att dermed fördrifva den onde ande, som regerar dig vGamle gilftblandareb utropade jag, vvet du äfven att jag var nära att dö af denna förbannade dryck?9 Det är bättre, att du förlorar ditt jordiska lifo, menade han, än att du skulle förlora din själs eviga salighet. Tyvärr var dock drycken för svag, ty