Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1870, sida 2

bland svinnor fan ide mera undwikas än ett sådant bland det manliga könet — få är det dock en samhällets ffylviahet att gifwa några af dem, fom förmå att böja fia öfwer re öfriga, tillfälle att på ett mera tillfredsställande sätt förtjena sitt bröd. Man måste ocfå tänka på den mängd kvinnor, som till fölid af föräldrarnes ställning under lifstiden fått ett slags uppfestran, som dock i det hela taget endast gifwit dem stora an: språk och fom derför få lida få mycket större förövmjufelfe, då deras stöd faller ifrån utan att lemna något efter fig. De af tem, fom ide få ett eget hem, äro wäl de olyckligaste af alla warelser. De äro ide uppfostrade till att funna göra något nyttigt arbete, om ide att blijwa guvernanter eller föilffapåmams seller, fom just ide måtte wara få trefligt. Om det för dessa öppnad utmär gar att på ett mera fjefftändigt sätt tunna försörja fig, bör man wäl hoppas, att föräldrar skola gifwa fina röttrar en werkligen wårdad uppfostran, hwarigenom de i hwad fall som helst kunde blifwa nyttiga för samhället och för sig sjelfwa winna en större tillfredsställelse än den fom erhålles genom ve nu allt för allmänna wanorna att lefwa blott för nöjen och romaner. Mycket har rez dan blifwit gjort i denna riktning, och det wärfta, fom återftår att göra, är att net flå de många förromar, fom stå i wägen för utsträckt werksamhet för foinnon och som kanske icke äro minst fostrade hos lvinnorna sjelfwa. Wi hafwa hört perfoner på fullt al: war beklaga de sträfwanden att befria lvinnan från en mängd konventionella band, fom blifwit henne pålagda af tyranniet och ofunnigheten. Wi hafwa hört farhågor framställas öfwer att på detta sått skulle männen förlora tillfällen till förtjenst och ide funna utstå fonkurrens med de kvinliga medlemmarne, som kunna nöja sig med wida mindre penningetillgångar. Ett mera egoistiskt tal kunna wi wäl icke tänka oss, och wi skulle icke heller hafwa fäst oss derwid, om tet icke få ofta komme fram, då man hör ett samtal i denna fräga od) man riktigt noga spörjer efter ffälen för vet understundom oförklarliga motständet. Kvinnan skulle således allt framgent Hållag i förtryck och beroende för att man: nen skulle få mycket mera fritt få ber hålla alla fördelarne på fin sida, ega tillfälle att försäkra sig om så många njutningar som möjligt och med fadda artigheter och skenfagra frafer ersätta lvinnan för det twång hon anderkastas genom att uteslutande hänwisas åt hem: met och wården af dettas heliga låga. Att koka mat och pyssla om barnen och för öfrigt fe upp med beundrande blidar till den understundom ide särdeles be: undranswärde s. k. skapelsens herre, det skulle således wara lvinnans höga upp: gift. Det är samma skola, fom wil för: nefa den gifta fvinnan all möjlighet att hafwa ett ord med i laget, då det gäller hennes egen förmögenhet. Samma ego: ism, samma tyranni! Det börjar vock taga slut med denna förnedringstid för det kvinliga könet. Allt flera utwägar öppnas för hennes oberoende, och efter hand skola wi nog få fe de djupt liggan: de fördomarne likaledes falla och fvinnans lika berättigande med mannen i de delar, der detta är möjligt, winna aU: mänt erkännande. Jngen skall förlora