Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1870, sida 2

ter, skall han säkert uppbjuda alt, för att åerförskaffa henne hennes förstånd). Jag lemnar eder då nu, herr doktor och hoppas af eder vänskap det verksammaste understöd. Baronen tryckte med dessa ord Wilhelms hand, följdes af honom ut och lemnade tingshuset. Min syssling räknar på min vänskap! sade grefve Dannenbergs son för sig sjelf. Detta är något helt annat, än då han skymfligt jagade mig ur min lycka ut i eländet. Hvilken lycka har den från mig röfvade egendomen skaffat honom? — Genomträngd af djup bäfvan, erkänner jag din allestädesnärvaro, o eviga försyn, och eviga rättvisal Åttonde kapitlet. Sista medlets verkan. Hejduken förde Rudwolf upp från arresten till tingshuset, der hans fordne kamrat med embetsmin mottog honom. Sedan rättstjenaren aflägsnat sig förde förvaltaren fången igenom tvenne med kanslirummet förenade rum in uti sin sofkammare. Här kunna vi talas vid utan lyssnare, sade han derefter Sätt dig! Jag tackar, svarade Rudvolf och mönstrade rummet och möbleringen. För en förvaltare är din boning myck