Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1870, sida 2

och min maka dränkte sig. Sörjando, drog jag då till Franhof och lefde der jemte Emilie afskild från verlden samt jagade vanligen dagen igenom, En afton, när jag återvände hem, skyndade kammartjenaren mig till mötes och meddelade, att kammarjungfrun fört honom till min dotters kammardörr och låtit honom se genom nyckelhålet. Han hade då sett min dotter och jägaren på soffan omfamna och smeka hvarandra. Det intimaste kärleksförhållande egde alltså rum emellan dem. Jag ansåg då min ära såsom ädling och fader fläckad och sprang med dragen sabel till min dotters rum, för att rentvå densamma. Jag fann henne bedjande och försjunken uti djupaste andakt framför ett på hennes moders begäran upprättadt altare. Denna anblick bragte mig någorlunda till beginning, och jag sade: Nej, intet hår skall krökas på dig, mitt sista barn; blott förföraren drabbe straffet! samt ilade derifrån, för att uppsöka jägaren; men han stod ej att finna någorstädes, hvarken denna eller de följande dagarne, och jag trodde att hans förbindelse med Emelie var förbi, men jag hade, tyvärr! bedragit mig i min förmodan. Sex veckor efter denna händelse försvann nämligen Emilie med alla sina tillhörigheter och en gammal piga från slottet, utan att ens efterlemna