Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1870, sida 2

DOaftadt dess langd sågs stycket med intresse ej mindre på grund af den life liga och mårdade framftällningen är oc i följd of några ganska wäl tecknade fi gurer och situationer — ej till föralönr. mandes ben ide owäsendtliga andel i styckets framgång de af hr Engström skrifna originalfupletterna hade. Di wi nu, med afseende på utförans det, i första rummet nämna hr Liuds ström, få är detta en wäl förtjent gård af aktning och erkånnande lemnad denna konstnär för hans utmärkta maskering och för ten omsorg ban anwånder mid förewisandet af en figur, sådan fom t. ex. Snappopp. Herr Sellström wann med rätt bifall för det arbete han nedlagt på fin rol. Hr Engström och fru Tillgren wäckte mycken uppmärksamhet säsom toljmansparet från Sorunda. Fru Tivander återgaf naivt och ofonfts ladt hjeltinnans, Agnes, rol och wann äfwen derför publikens erkännande — genom att efter ridäns fall blifwa inropad, derwid hon företräddes af fin herre oc man. 3 förrgår gåfwos twå föndagspjefer, ett lustspel af Blanche och en komedi af Angely. Tomma såpbubblor begge twå, förfela de dock aldrig, nårhelst de utföras med någon omforg, att roa publis fen — låt nu od wara att löjet sjelft blir tomt. — Prins Oskar i Sundswall. I sednaste numrets berättelse härom få wi göra den ändringen, att det ej war Sylfide utan Linns, fom återförde prinsens kortege och det tillägget, att prinsen bes swarade ffålen genom attuttala fitt Lifliga intresse för Norrland, dess förhoppningar och framtid. Härmed borde denna notis hafwa funnat afslutats, hade ej Sundswallsposten wid sitt referat fogat en direkt interpellation till of, fom wi redan nu i forts het tillåta oss beswara. GSimwidt vet är möjligt att genom det egendomliga språl, bwarmed S.-P. höljer fina tankar, ur. skilja dessa, böra wi så mycket hellre upps tana dem till pröfning, fom wåra ärade låsare helt såkert skola erkänna, att wi aldrig annat än i nödfall beswårat dem med polemik emot SP. Men till faten! S.-P. beklagar att wi ide hyllat samma grannlagenbet fom han afsett — nämligen att förtiga den öfwerlåggning som inom stadsfullmäktige egde rum om ans orrningars widtagande i och för prins sens besöt. Detta är, synes oss, ide rätta tillfället för S. P. att spela farifgeng rol, som den annars gerna för oss må anse färftilvt passande för fig; ty publicistens pligt bjuder att samwetsgrant lägga inför allmänhetens höga domstol alla offentliga företeelser utan att något tillägga eller borttaga. Att förtiga något när man påstär fig omtala alt, är lögn och den slags grannlagenhet hylla wi icke; må S. P. ursåkta of derför. S.-P. talar om wåra oförsonlige. Skall dermed afses oss; så alt för gerna! Wi äro och skola alltid blifwa oförfontis na emot kryperi och fjesl, emot falskhet och lögn, emot wåld, oråttwisa och förs tryd. Det är wärt system; och mi afundas ide S. P. dess försonlighet i detta stycke. S.-P. uppmanar of att fult lojalt uppfatta den opinion fom samhället nu få offentligt uttryckt. Om inom S. P. en man stode bakom orden, skulle wi äterkasta den insinuation, som röljer sig