Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 2

IHvem är då denne herre? frågade fången hejduken med en blick på Wilhelm. vIlerr förvaltareno, svarade denne. IHaf respekt för honom galgfågel; annars vankas det åter hugg l Lugn!, bjöd Zielner, omannen synes vara i ett tillständ af otillräknelighet, och derför förolämpa hans ord mig ej. Se till, att hans sår blikva förbundna, och tillåt er ej att ännu en gång misshandla honom! Den fånge, som är hänfallen under lagen, stär äfven under dess skyddv. Detta är vackert sagdto, sade Johan; odå man lofvar mig en hygglig behandling, låter jag utan motsträfvighet inspärra mig. — God natt, herr förvaltare! Jag skall sofva lika lugnt, som om jag fatt herberge hos en vän. Åunu en gång, god natt, herr förvaltare, och tack för edert goda löft-i Fången aflägsnade sig, jemte folkhopen, men förvaltaren förblef stående med likblekt ansigte och liksom fastväxt vid jorden. Haus ton och å:börder förrådde förtviflan, och han gaf sin stämning luft i orden: Förloradt, alt förloradt lo i Sjette kapitiet. Wilhelms. besök hos fången. Knappt hade Wilhelm begifvit sig till sitt rum, förr än Angelis betjent