kort vandring till en trång och dyster klippklyfta emellan två höga berg. Inkomna deri, stego de uppför en brant gångstig till en hydda, som låg på en platå vid den ena bergväggens sida. Utanför hyddan stod en gammal kvinna och gaf ett par korpar mat. Snöhvitt här betäckte hennes hjessa och nedföll öfver den svarta drägt som räckte från hennes skuldror ned till fötterna. Detta är Matka Rosalkasn, upplyste Angeli. Hon kallas i trakten. för berghexa, och hennes spådomar åhöras af traktens innevånare med troende öron. För många år sedan återvände hon efter sin mans, en arbetares, död till detta sitt hem och uppträder sedan denna tid i denna hydda såsom spåkvinna, kvacksalverska och hexmästarinnar. oDet är underligt, att den lättrogna bergsbefolkniugen ibland sig fördrager en kvinna med ett sådant rycktee. Hon anses för en god hexa; annars skulle hon för längesedan hafva blifvit dödad at folketvy. vJag har aldrig hört talas om goda hexor,SDenna okunnighet måste ni dölja för befolkningen, ty annars tviflar den på äktheten af edert doktorsdiplom. Enligt den Slovakiska folktron gifves det två slags hexor, nemligen goda och onda. Den olycka, som den onda he