Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1870, sida 2

samladt, som, att sluta af skriket och de lifliga rörelserna, råkat i strid med hvarandra. Då de nyanlände kommo närmare, sågo de, att Polesnak stod i spetsen för det ena partiet, och att detta med hakar och yxor sökte intränga i glashyttan, medan Wilhelm i spetsen för ett annat ojemförligt talrikare parti syntes fast besluten att möta våld med våld. Hvad stär på här? frågade tablabiron från sin vagn. Uppror och stöld!o svarade Polesnak i den häftigaste vrede. Den der är anföraren — den — denl!oH Förvaltaren, en frodig fyratioåring, hvars advokatsmin genom silfverglasögon vann ökadt uttryck, pekade dervid med bamburörskäppen på den lugne Wilhelm. oDen nådiga fruns, fortsatte han, obehagade den 18 sistlidne November, efter mogen öfverläggning och inhemtaode af mitt råd, anbefalla glashyttans nedrifvande. Nu vägar denne djerfve tysk med en skara upproriska motsätta sig mitt folk, då detta skall utröra ordern, och viker ej ens på min befallning. Oerhördt lo Har tysken ej visat någon fullmakt?o frågade Földwoy lugnt. Endast bref, hvilka i det för honom gunstigaste fallet endast bevisa, att han innästlat sig uti eder fru systers förtroende, för att kunna bedraga henne. Oafsedt, att vi ej ännu an