Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1870, sida 2

en sämre flärd mansperson, fom mer mycken tillförsigt till inlösning prefente. rate en af Filialbanken härstäres utfärvar postremissSwexrel å 1695 rdr rmt. 3 följd af ten stora brårffa fom rårde i expeditienen, hann fagfören endast att genom en flygtig blick förwissa fia om wexlens formella rittighet, hwarpå han utbetalte beloppet till den okänxde karlen, som skyndsamt aflägsnade sig utan att räkna den emottagna summan och utan att kvittera wexeln. Samma vag hare några finnar, fom här försålt en skutlast af ywarjehanda vittualier, efter wäl förrättadt wärf och med riklig kassa åter begifwit sig på hemwägen. Uttomna ett stycke till sjös, satnade de en wexel å 1695 rdr och wånDe derför åter; men hindrade af den starka stormen hunno de ej bit förr än i fredags, då de anmälde fin förlust. Under tiden hade man dock äfwen på banken dragit misstankar att alt ej förs hölt fig rittigt och då nu dessa miftansfar styrktes genom finnarnes anmälan om stölden, sattes polisen i rörelse för att efterspana tjufwen. Då man tror fia weta att tjufwen har goda kunskapare härftäreg, skola wi tillswidare uppskjuta medrelandet om degsa efterspaningar. — Ministerkrisen. Ryktena härom korsa hwarandra utan all ända och utan rimlighet äfwen. Det sannolikaste tyckes wara, att Adlercreutz. Wern och Charpentier komma att oilda den nya ministeren. Wisst är blott, att ingens ting blir afgjordt förr än kungen foms mer hem jrån den resa han anträdt till Kjöbenhavn. — Tcater. Anrersson, Pettersson och Lundström, denna bekanta trio af bet gamla skråsystemeto olycksbarn — de wandrande gesällerna, presenterades i söndags för en fullsatt salong. Herr Enaström, som fritt bearbetat Nestroys tysta original och fom sjelf spelar ffomaturegefällen Lundftröm, har rätt myden heder af det sätt, hwarpå han fatt dessa tre lyckans skötebarn på fötterna. Styckets tendens, att på ett i ögonen fallans be fött wederlägga den krassa men als männa föreställningen om penningen fåsom lyckans fasta grunrwal och säkra gradmåätare, är i fig sjelf pod och fan ej annat än winna genom den fluttablå, hwari på ett wackert och tilltalande sätt förewisas, hurusom arbetet fulländar den seger kärleken winner öfwer tlätja, kätja och rvu8. Om wi härtill lägnge, att tredje tablån innehåller en ganska liffull stildring af glärjen tring majstången att återfeendet på ett fint sått lägge, i dagen en ung föinnag enkla, warma och trofasta kärlet och slutligen att dialogen hade mycken förtjenst, hafwa wi om pjefen sagt alt bet goda wi funna. Tywärr har den fina swaga sitor och kanske ej obetydliga. Så stiutes tentensen alt för mycket i bakarunden af de breda och widlyftiga teckningarne af det vagabonda gesällifwets många men föra tilltalande enskildheter; få befara mi att fyllerilasten ej göres tillbörligen afffywärd, vå den representeras af en få hjertegod Lundftrömare, bwars fländiga, orubbliga glädje och tillfredställelse ej synas lemna den ringast plats för eftertanken eller för samwets röst — ångern. Det är rock dessa yttringar man will se eller åtminstone ana för att funna tro på möjligheten af den oms