Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1870, sida 3

netecken han än eger, tror jag mig dock skola igenkänna honom, i hvilken drägt han än må visa sig för migo, förmenade tablabiron, oty folk af det slaget hafva städse ett spetsbofsuttryck, och äfven om det blott är ringa utvekladt, undgår det dock ej den erfarne domarens ögons. Andtligen afbröts detta för Wilhelm så pinsamma samtal derigenom, att Földwoys husar inkom och anmälde baron Linsky. il Huru, är Linsky härlo utropade Földwoy. Ah, han har säkert kommit, för att återföra den arma tokan, som ni, herr doktor, följde ur skogen. Kom, min vän, och låt oss möta honom b Wilhelm stapplade liksom bedöfvad och med drömmande blick i sin värds fotspår öfver korridoren och utföre trappan den nye gästen till mötes. Man hälsade på hvarandra ämsesidigt, Földwoy förde dem till emottagningsrummet och presenterade der Wilhelm sanuingsenligare, än han sjelt visste såsom den person, hvilken enleverat hans dotter. Wilhelm sökte orsäkta sig; men han stammade dervid till den grad, att hans värd ansåg sig böra säga: Hvarför är ni förlägen, herr doktor, då ingen tror er hafva gjort det af kärlek till henne 2 Wilhelm berättade nu tilldragelsen