vi i går på jagten förnekade sannolikheten af ett utbrott, men nu ej endast veta att det egt rum, utan äfven kunna skryta med personlig bekantskap med en af rymmarne? Är det ej lika komiskt, att vi hade räfven i fällan, men läto honom slippa ut igen? Apropos, han vågade sig väl ej i fängelset på eder, herr doktor, med något upptåg ?9o Wilhelm hade nu så pass öfvervunvit sin förskräckelse, att han med otvungen ton kunde säga, att Weps och han i fängelset knappast tills vid, och att den förre derstädes nästan beständigt sofvit, samt att han sjelf ej hade något skäl att beklaga sig öfver honom. Den andre rymmaren blir det ej lika lätt att taga reda pås, fortfor ädlingen. oDet heter att han har medelstor, smärt gestalt; hvit ansigtsfärg, brunt hår, glänsande, svarta ögon, väl proportionerlig näsa och ovalt ansigte samt avgenäma och fina maners. Antingen är karlen en odonis9, skämtade Angeli, veller ock är efterlysningens författare en romanskrifvare, som söker göra honom så vacker som möjligt, för att förskaffa honom sympathiery. Hans skönhet blir då hans olyckap, menade Leopoldina, ty den kommer att förråda honoms. Huru ringa i ögonen fallande kän