Om polisen på landsbugden. Wir betrattante of det fört, bwarpå poliempyntiaheterna på luntsbygden uppsylla fina styltiabeter, mäste man wara alad, att wårt land bebos af en jemförelsewis ärlig och frirsam befoltning. Stulle här litsom i åtskillina on: tra länter finnas en stor samhälleklass, entast alinärante fig genom stölter och bedrägerier, wore bäst att alt hederliat folk emigrerare, tå myndinheterna göra få litet för brotte upptäckande. Wi baj: wa här i förhållarte till folkmängren tanste den mest talrita och koftsamma embetsoch tjensiemannaklass i werlden, men ändå har lansle intet folk så ringa nytta af fina tjenstemän iom wi. Hwad gör t. ex. landsbygdens polis (länemännen) för att befordra brottslingar och lagöfwerträdare till straff? Betråffanre färana öfwerträrelser, på hwiltas beifrante till näpst nägot kan wara att förtjena, går det tock an; rock har man beträffande äfwen jsådana saker de mest otroliga berättelser att anföra. Så lär ret ej wara få sällsynt att finna länsmän, fom få uppfylla fina ftylviabeter i afseende på t. re. lönn. krögeriet, att de ej åtala sådana förfes elser förr, än lönnkrögaren på fin för: derfliga hantterina förtjenat få mydet, att han ide blott tan betala böterna, utan åfwen bar en liten anständig ere sättning för sitt beswär. Attagarebefatt: vingen, på fådant sätt hant haft, är en euttömtig intomfitätta och wäcker ide heller få mycket hat och illwilja hos re åtalade. Wärre är det med jådana förfeelfer, på hwilkas lagförande länsmannen icke fan förtjena nånet. En stöld ster. Den bestulne anmäler safen för länsmannen. J siället för att resa till platsen, der brottet föröfwats och hålla undersökning samt på alla möjliga sått söka upptäcka tjufwen, sitter länsmannen helt lugnt på fin kammare, rapporterar förbålan: det till konungens befallningshafwande och begär efterlysning. Nämnde myndiabet utfärdar också med ingalunta stor bråtska den begärda efterlysringen samt anbefaller tronooch ftadgbetjente att efterspana det efterlysta och nu är allan råttfärtighet uppfyld och hela saken föl: ter i alömska hos alla utom den beftul: ne. Om denne sistnämnde år riktigt ens wis och yrkar att blifwa understödd wid fina bemötanden, blir han af längmannen afwist med ett wresigt: hwad fan jag göra åt detta! Blir tjufwen upptäckt, är detta åtminstone ide länsmannens fel. mtr ——