Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1870, sida 3

och om dess stora kraft att inwerka på bet allmänna äskårdningssättet och på fe: derna ej mindre än på inbillningåfraften; wi, fom anse den för ett ädelt nöje och ett i wissa afseenden omwärderliat bildninasmedel och fom i den wilja fe ett konstens tempel; hwad skola mi wäl tunna fwara dem, då re med triumf peta åt 7Den skör a Helena oh Din rika Malena, Riddar Blåftäga oh Frou — Frou. Ri talar om kon stens makt, säga de, — lalldeles få, men det är en kraft till det onda; ni kallar den en civilisationens praktfulla blomma, må wara! men då äro wäl tessa wuxna på Upastrrärt. Jeo, om wi söka utrota ogräset, kunna wi säga: Jngen aod gåfwa fins, som ej kan anwäntdas till ondt — ja, till desto större ondt, ju större och bättre den är; men we dem, fom få göra. Od) we of om wi ej proteftera deremot! Nu må wisserligen erkännas, att, Den Rita Malena ide är få utprägladt osedligt i ett wisst afseende, fom de tre andra pjeserna; men ten är det doc all: deles tillräckligt för att motivera mår ftränga dom Wi erinra blott om å ena fivan slänkmamsell Malenas och å andra kontoristen Oskars samt teftillator Anderssons rent ut sagdt wämjeliga karikaturbilder. Söndagens representation gafs för utsåldt hus oh nu fom förut gjorde Den lila fångfågeln oc vet sätt, hwarpå den spelades det bästa intryck. Herr Engström inropades för sitt spel i Strädvdaren Naturpoet och fam ma hyllning gafs alla de i sista pjesen uppträdande.