Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1870, sida 3

m 656656 Korrespondens. ). Herr Redaktör! 500 tunnor twåradigt, 500 serradigt, assurance, fraktfritt Suntswall. Sälj förmänligast. Ett sådant telegram fick jag i förrgår med extrabud, och det satte allt litet my: ror i hufwudet på mig, herr Retaltor. Jag hade inte pjort i forn förut, blef fålede8 något warm af mig, isynnerhet när jag tänkte på förfäljninggprovifios nen fom genom bref blifmit trUförfätrad mia, om jag kunde erhålla uppgiswit pris. Jag toa rock gud i hägen, och Ante med mig, och Polee för schäsen, och få bar det af till staden. . Ånnu har jag långt vit, emed an fag ännu inte flyttat till mitt jemmarställe. Jag kom säledes sent, satte in hästen hos — nåja, vet inwerkar vå inte få mycket på saken, ty Ante fåg efter hästen och då war jag tryag för ben; men att jag skulle få lunta ätskilligt i staden befarade jag, det är få wanligt då man har något att uträtta där. Nu war det att börja gno, österifrån efter gammal wana. — Ar herr X hemma? Fv, war god stig in. 500 twåradigt. 500 sexradigt, wacker och wigtig wara! if you please? Redvan köpt! redan köpt! fyo voyvoy.o. Det war en liten hwisseldrill, det fi sta af swaret, fom jag ide fan återgifwa på annat sätt, men fom i och för fig mar afgörande, ty den betydde att mir bare underhandling ej behöfdes. Dålig början det här, tänkte jag, men framåt widare. — Ar herr Y hemma? Nej! han är hos herr 3. Stönt! vå slår jag twä flugor i en smäll. Framåt då med lust och mod. — Jngendera af dem här ni? det war dälig underrättelse berre! jag offer rerar twäradigt och serradigt, och far troligen springa fom en tok här hela da: gen. Arjö! När jag på äterwägen fom till torget, stod en herre där, med stora yfwiga hos risontelt utstående polisonger. Den vär är bestämt en köpman tänkte jag, det fan man fe på polissongerna. — Tje: nare min herre! hwarför ha ni inte börstimma bär i staden? Owad behagas, jag bor inte häri staden, jag är från Gefle. Jaså, är berrn från Gefle — (herrn bar också geflina polieseonger tänkte jag) — där äro ni lyckligare än här — ni ha börs, ni. Jag will sälja en last forn, men fan inte träffa någon köpman hemma. Det är ungefär samma förhållanre med mig också; jag mill köpa en last half rena 114 tum 9 tums, fick nyss telegrafs uppdrag derom och tan inte träffa någen aflaftare hemma. För öfrigt bo re, större delen här och där wid strånderna utom staden. — Men, min herre! börs här i staden! herrn är wist från landet ? Tackar för komplimangen! jag obferverade nog er ironiffa blid; tar mig dock friheten upplysa: att ide obetydliga affär rer uppgöras hår, och mera skulle det bli om man kunre träffa föpmännen till: samman på en plats. Som ret nu är, fan man springa och söka från ostkanten till westkanten och från westkanten till oftfanten många gånger om, antingen man wil sälja eller köpa. — Gör herrn i korta eller länga waror? Jngendera. Nå då kan jag tala om för er: att på landet äro de alldeles öfwerflyalade af sådana från alla werldens hörn och kanter; men det år så förbaskadt bekwåmt för herrar landthandlare att fitta hemma och uppgöra. Nog betala de litet på tok ibland, och det göra de såäkerligen helre, än att gno storgatan upp och ned i den här ewiga länga staden. — Hwar äter ni middag min herre? jo jag tackar jag får således inte njuta af edert an: genåma sållskap. Lycka til emellertid med trälasten, kan ni köpa den inom tre dagar är ni lycklig. — Oxswanssoppa, åhja. — När kom kapten in? Seg? jeg tom in den fyvende far, og har få gu karmfyllninga inne i overrummet, men det manglar mig spiror till däckslasta; di har wäl inga att — OM