Fängarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Andra Afdelningen. (Forts. fr. föreg. u:r.) Wilhelm försökte förgäfves att lösslita sig från den rasande. Enda sättet att åstadkomma detta skulle hafva varit att slå henne, men detta stred mot hans ädla lynne. — Hennes raseri stegrades; under det hon omfattade honom med armarne, slog sina ben omkring hans och bet honom i armen; men dermed var den olyckligas kraft uttömd, så att hon släppte sitt tag och med orden: Han är en tjuf och röfvare!p vanmäktig sjönk i armarne på den ditilande underofficeren. Folket skänkte fruntimret sitt fulla medlidande och höll Wilhelm för det, hvarför hon utgifvit honom. Fruktlösa voro de ord, hvarmed han sökte visa, att hon var vansinnig. Man bar den vansinniga till den angränsande prestgården, berötvade flyktingen under häftiga hotelser geväret och förde honom fången till domaren. Tolte kapitlet Ett öfverraskande återseende. Domaren, en gammal Slovak, befann