Norrländska Korrespondenten – 6 maj 1870, sida 3

Nu vet ni alltså allt utom det, som jag ej får anförtro någon menniska. Uppfyll äfven edert löfte och gif mig mitt barn! Jag beder eder, käre man, återgit mig mitt barn l vKära Milip, sade Wilhelm och blickade med stort medlidande, kan ni ej meddela mig något om baron Linsky? Honom känner ni bättre än jag, ty ni spelar under samma täcke med honom. Men edert spel är upptäckt. Tro mig; jag skulle, om jag egt en god advokat, för länge sedan hafva uppsatt en klagoskrift och deri bevisat denne fine fogel, att hela hans lif är ett fortsatt skurkstreck. Skada blott, att man hänger de små tjufvarne och låter de stora gå fria lÖ Hvar är ni född, kära Mili, och hvad heter eder fader? Ni får ej anse mig för förrycktso, sade den vansinniga, vred, ty min ande är stor som en luftballong, meh eder är liten som två knappnålshufvuden. Gå genast härifrån, eller och gör jag bruk af min goda husbonderätt lo Wilhelm försökte stilla henne med goda ord, men hon rusade på honom och ref honom i kinden. Hort, bort ly skrek hon högljudtHvad är nu att göra?9 öfverlade han; odet vore väl det klokaste, om jag efter hennes önskan ginge min väg, utan att vidare bekymra mig om den