undveke omättliga strapatser, som förr skadade än gagnade kroppen. För att förhindra detta, ämnade doktorn följa honom på jagten och tidigt återvända med honom. Wilhelm ansåg det nyttigt att åter börja röra sig bland menniskorna uti den fria naturen, emedan han snart åter skulle fortsätta sin vandring och då behöfde ett otvunget sätt och en ledig tunga, i fall han skulle undgå misstankens spejareblick och fortfarande bibehålla sin svårt förvärfvade frihet. Derföre lofvade han äfven läkaren att vara honom följaktig på jagten. Dagen före jagten lemnade kaffern honom en dubbelbössa med tillbehör och en elegant jagtklädning, som tillhörde generalen och med liten förändring lätt kom att passa Wilhelm. vOm behöfva penningarp, sade han dervid på bruten tyska, vde vara i fickano. Ännu före gryningen afhemtade läkaren honom i en lätt jagtvagu, för att föra honom till godset Tranhof, jagtvännernas samlingsplats. Vid dagens inbrott hade de efter en rask färd uppnått detta Karpathergods, som ligger på en grön kulle i en skogig dal. omgifven af höga berg. Slottet var nppfördt i medeltidsstil med många framsprång, utbyggnader, oregelmässiga fönster och spetsiga takstycken och omgafs af en till dess försvar afsedd ringmur med många