Norrländska Korrespondenten – 29 april 1870, sida 2

skottgluggar, som på de flesta ställen var mer än två famnar hög. Den svartgråa muren med sina gamla hörntorn utan tinnar jemte de tallar, som till höger framsköto bakom ringmurarne, framtedde en dyster anblick. Porten var öppen; tjenare i Ungersk drägt stodo vid ingången och visade sig beskäftiga att för gästerna underlätta nedstigandet från vagnen och taga hästarne i förvar. En hel hjord af jagthundar fanns på gården, indelad i större och mindre grupper. Många synas skola deltaga i dagens jagte, menade Wilhelmso. Ett dussin beskedliga menniskorp, svarade läkaren, osom man väl kan komma öfverens med, om man blott vet, att de sätta oändligt värde på sina två egenskaper af Ungrare och adelsmäno. Men ännu vet jag ej, på hvems område vi skola jaga, eller hvem som eger detta slottv. Baron Linsky; han är en mycket rik herre och eger stora besittningar i Böhmen, Mähren och Steiermarky. När Wilhelm hörde detta namn, blef hans bleka anlete ännu blekare, och under det han steg uppför trappan, tänkte han efter, hvad han måste göra, för att hindra sammanträffandet med dödsfienden, som beröfvat honom namn. och egodelar. Han befann sig dock redan i förmaket, der betjenten kom