Norrländska Korrespondenten – 26 april 1870, sida 2

bakom ett bord midt i rummet och lät sin stämma skalla högt. Generalen vaknade, reste sig upp i sängen och fattade sina på väggen hängande pistoler, för att afskjuta dem emot röfvarne, men de klickade. Fly! flyl ropade flyktingen, som fattat posto bakom bordet och med kolfstötar värjde sig mot röfvarnes anfall på ett sådant sätt, att om de ville komma fram till generalen, de först maste öfverväldiga Wilhelm, som ställt sig i vägen för dem. Martel lemnade sängen tog en värja och skyndade sin försvarare till hjelp. Rofvarne vägade ej skjuta, för att ej genom knallen tillkalla folk, och äfven Wilhelm kunde, så länge han ensam måste afvärja de rasandes angrepp, ej omvända och afskjuta geväret, som han tillegnat sig, men när Martels värja, som denne förde med en öfvad fäktares skicklighet, skaffade honom luft, jagade han sin kula i pannan på bandets anförare, Huban, så att denue, utan att yttra ett ord, liflös nedföll på golfvet. Hans kamrater åsidosatte nu alla konsiderationer för egen säkerhet och afskjöto nu under förbannelser på förrädaren sina gevär och pistoler, som på så kort afstand ej kunde förfela sitt mål. Wilhelm nedföll och ropade i fallet på Franska åt generalen, att han borde rädda sig.