andra kreditiv enlist sullmägtiges gott. finnanne; att wid utlåning från bHhandeleoch nårinas riskonten räntan må erläggas först wid länets inbetalning; att få wäl i lånekfontoren fom banken swenskt och uttäntfft gultmont, werts silfwer, kontrelleratt eller annat emyntart guld må funna mottagas swenskt och utläntskt guldmynt utlemnas; samt kopparskiljemynt för silfwer eller sedlar utgifwas oc moettagae; att wexlar med återstående löpetid af ända till 4 månarer må funna få för bankens räfning köpas; samt att reserv-fonren utgöres of från fö regåenre åren referverad och under lör pande året uppfommande behållen winst, fom ej erfortras för att ersätta inträfs sad kapitalförminsknina. — Josefina Katarina Ellund har fed: nast nåstlidne torsdag förewarit till ran: salning inför polislammaren, font samma dag öfwerlemnade den widare behandlin. gen af detta mål till härwarande rårstufwurätt. Redan den 11 dennes wor det wer den förut hållna ransalningen upp: fatta, ganska widlyftiga prototoll färdigt att afgå till domstol och sagde dag woro endast ett par personer inlallate at met: dela några upplysningar angårnde Ellunds uppförande under de dagar, fom pasferade emellan brottets begående och hennes ertappande, då en omständighet inträffade fom gaf anledning till volisransalningens förlängande och anställande af nya efter spaningar. Unter förhöret sistnämnda dag, den 11 dennes, företom nämligen åtskilligt, fom af Eklund dittills förtegats och fom passerat efter mordet, wisserligen ide dirett inwerlande på brottet och dess motiver, men tydligen ådagaläggande att den lIvinliga brottslingens sinnesförfattning ingalunda wore sådan den borde wara och att hon inom fig dolde på brottet inmwerkande omständigheter. Etlund, fom med anledning häraf, etter det witnena aflägsnat fig, af polismästaren erböll en skarp tillrättawisning och allwarsam uppmaning att hålla fia till sanningen, mottog ide dessa föreställningar med ett örmjuft och undfallanre finne, utan en helt motsatt tänfla röjde fig nu hos henne, och ett ut: tryck af trotsighet och harm gaf fig un hos henne tilllänna. J stället för att framstå såsom den djupt nedböjda och ångerfulla, rätade hon nu upp fig med ett wisst hån och förtlarade att ide hon enfom föröfwat brottet. Hennes sätt, att härwid uppträda inför domstolen och befwara de frågor fom gjordes henne, mar i hög grad öfwerraskande. Jfrågawarande omlastning i de med brottet förknippade omständigheter förans ledde genast afbrott i offentliga förhöret, fom derefter sortsattes enskildt inför pos lismästaren. Ester hwad referenten feders mera erfarit uppdukade Etlund nu en mid: lyftig, i det minsta detaljerad berättelse, gående derpå ut, att hon fom råtat göra befantffap med en ung man, hwars namn bon äfwen wiste att uppgifwa, med dens ne öfwerenslommit om att mörda den äldre mannen (Montan). Med en förmår nande förslagenhet, fom nogsamt wisade att hon länge rufwat på denna plan, res dogjorde Ellund för alt, som skulle angå bennes betantskap med den unge mannen, hennes sammanträffanden med honom, bus ru allting gått till wid mordets utföran de och hwar som derefter dem emellan passerat. Hon beskref widare hans utiende och angaf hans ungefärliga ålder samt wisste till och med att berätta ett och annat om hans föregående lefnad, alt doc på ett såtant fört att ingen möjlighet fö refans att komma den förmente medbrottslingen på spåren. Alla de noggranna eferspaningar, fom med ledning af dessa Sllunds nppygiiter genom polisens försorg öretogos, wisade också alt för nogsamt, itt hela denna hennes bekännelse mar en vift, utan den ringaste motswarighet i verkligheten, endast ett foster af hennes utför förslagna hjerna till försök att full: asta den bewisning, fom genom den för: it aflagda betännelfen mot heune före