Norrländska Korrespondenten – 26 april 1870, sida 2

ruta med en diamant, hvarpå den utan buller togs ur sin infattning. Wilhelm bad att först få intränga, men Huban stötte honom tillbaka och vinkade åt en liten Slovak att taga vägen genom fönstret. Svabbt fullgjorde denne sitt uppdrag och upplåste sedan förstugudörren, hvarpå röfvarue med uban i spetsen smögo sig in i förmaket. Ismael behöll dervid sin kamrat ständigt i sigte och lät spetsen af sin dragua dolk städse hota hans bröst. ty han var nog slug att märka, att hans stämning ej stämde öfverens med hans uppförande. En minut sednare befunno sig röfvarne i det ram der generalen vid nattlampans matta sken lugut låg i sin säng och sof. Framåt och fullgör ditt åtagande ho hviskade Huban till sin nye kamrat, medan han sjelf stod och satte handen i sidan med en min, som utvisade, att han blott ämnade blifva en stum äskädare. Framåt!s hviskade äfven Ismael och stötte till Wilhelm med armbägen. Denne tog ett steg framåt, men blef derpå plötsligt stillastående och tittade med ett uttryck af förskräckelse åt ett af rummets hörn. Ovillkorligt togo allas blickar samma riktning. Detta ögonblick begagnade Wilhelm, ryckte raskt geväret från sin sidoman flydde