fån emot gertänd såterhet, låg ränta och en miss årlig amortering. 2. Råämnen, behöflinaa för handt werkerierna, böra tullfritt införas, bwar: emot tull bör längas å utländska far brifgalfter till slyrd för wåra egna nä ringar. 3. Den nya lagstiftningen om nä ringsfrihet, fåran ven blifwit bestämd genom förordningen af den 18 Juni 1864 bör äntras till närmaste öfwerenestämmelse med fabriteoch handt. werfsförerdnin en al den 22 D tember 1846. Såtunta forrrog att läretiten ej mera må wara inskränkt till tre är; utt aefälloch arbetsbok åter införes jämlift örortninngen ben 16 Jan. 1844; att rå kentrakt ej upprättots mellan mästare och gesäll fjorton dagars up: sägelsetit å endera sitan stipuleras; att ten rättiabet till närings bedrifwante, fom i 1864 års förorduing bewiljas lvinnna och omyndig fräntages tem; att inga andra än de, fom efter aflagto prof på orbetesticklighet, erhallit mä sterskap och burslap, stola få tilmertka bonetwertföech fabritsalster; att en närinas utöfwande inskränkes till den ort, för owilfen näringens irkare blifs wit antanen; Att hanttwerkoföreningar skola owilkorligen inrättas i hwar star och slutliaen Ott den konlurrens med de frie arbetarne, som nu eger rum från fänaeljer och arbetsinrättningar matte upphöra. Detta förslag, för wars wäsendtliga stycken wi kortast möjliat nu retogjort, gaf anledning till en högst liflig och ftunttal8 ganska piktant viskusfion på be bägge fjammanträdena, hwars före handlingar lerres af hr Ol. Wikström sösom orrförantde och tognos till proto: koll af denna tidnings redaktör, fom blifwit utserd til sekreterare. Det före sta sammanträtdet hölls d. 11 dennes, war befsöft af 40 a 50 personer och warade omkring 5 timmar; vet andra fom eate rum tredje tag päsk räckte i bet närmaste lika länae, ehuru de tillstärcetoenna ej woro flere än nio. Utrymmet tillåter of ej att utförligt referera öfwerläggningarne. Biott få mycket må sägas, att ganska många tar lade framhöllo och witsortade bandtwerksnäringarnes betryck och oxyyunfam ma wilkor, liksom också ven största ens hälliahet rärde i fråga om oriktigheten i nu warande oefterråättliahetstillstånd mellan mästare oc) deras arbetare, lil: ka sednare ansågos ega alla rättiabeter utan motswarande skyldigheter. Ice få woro de fom fianare öfwer den alt mes ra tilltagande bristen på dvuatiabet hos arbetarne, hwartill man wille söka orfoten ej mindre i nu gällande beftämmelserne om lärlingar och gesåller, än äfwen i ben en hwar mergifna rättige beten att utan någon slags fompetengprof flå fia ner fom näringsirkare. Eu del af Örebroskrifwelsens förslage: gillades såsom t. ex. om statens pliat att med förlagelån unterstötja fiades närinaen, och om ändring i 12 och 15 SS af 1864 ärs förortning. Då emellertid alla te öfriga punkterna fås fom om återgång från ten friare nä: rinagoch tullalagstistninaen förtastores, förklarare mötet att Örebrujsörslaget i hufwndsak ogillats; till fötsd byaraf sörslaget om en adress till wererbörande riksdaasman ansåas hafwa förfallit. Hwad teremot beträffar ett möte mel: ö