Norrländska Korrespondenten – 22 april 1870, sida 2

ej så starkty sade han; ovi hafva en gäst i nästa rums. Dessa ord bragte samlingen i uppror; ett förvirradt skri skallade, som dock småningom dämpades allt mera, utan att förlora i liflighet. Wilhelm hörde äfven värdens dotter ifrigt tala med de närvarande Slovakerna. Hvad säger Nanko! frågade en Ungrare, som ej förstod Slovakiskan. Hon menar, upplyste värden, att hennes fästman, Huban, ej skulle tyckt om, i fall vi låtit den resande aftäga, som, hon förmodar, hafva mycket penningar med sig. Men mig föreföll det ej så, och derföre ville jag vägra honom det begärda nattkvartereto. Ni borde hafva varit klokare, än den slynan, tillrättavisade honom en röst. Ni vet, att vi i natt hafva vigtigare ting för oss, än att afkyla en stackars handverksgesäll, ty något sådant är han väl? voch dock måste det skeb menade en annan. vJag inser ej nödvändigheten deraf förklarade skräddaren, och om karlen sofver, så tycker jag, att vi kunde lemna honom i fredv. Ja, du må låta hänga dig, om du vill, inföll. en tredje; men jag gär det inte. Ett mord är ingen lapprisak. Så säger äfven skarprättaren. Åter hörde man värden och hans