Norrländska Korrespondenten – 19 april 1870, sida 1

m— att kusinerna tå redan hafwa afträdt från scenen. J sommar ämnar jag flytta till sjöfanten, herr Ådaltör. Då skall jag rik tiant meja mia och insupa hafstuft ilåns ga banor. Fiska skall jag också göra. Aborrar och Gäddeor skola inte få ro för mia hwarken natt eller tag — jag fan just undra huru det kommer att nappa nen jag skall skaffa mig nåt också. Ante skall naturligtwis wara med, wi fomma nog att få mycket roliat tilljamsmane. Fartyyen ffa wi beskåra, och bes söta också, och fe bur sjögastarna ba det. Norrmän, Fransoser, Tyskar och Engels mån ffo få visit ar of. Men. bur i all werlden skall jag få mia en sump? en liten snäll sump Jag war wisserligen till Sundswall i förrgår för att bland annat beställa mig en fåran, och till ten ändan gick jag ner till ffeppemarimwet samt fick genast sigte på en man sem stod och knackade på en båt inunder ett skjul. Men fom skjulet syntes wars färtiHat att ramla öfwer äns da, wågare jan ej gå in, utan ropade och tecknade åt mannen fem knackade på bår ten att komma till mia Om det nu war få, att mannen bwarken hörte eller såg mia, eler om han fåg att jag war rädd och mille skrämma mia; nog af, det brakade till i ffjulet eller båten Jag blef förskräckt och i förskräckelsen sprang jon ett stycke, tils jag törnade mot ett ans nat hus, fom hwarken hade tak eller wångar. En rysning genomfor mia och ett ofriwilligt utrop af: usch hwad här är ruskigt! Seran jag fatt mia i säkerhet genom att aflärgna mig; ref jaa ut ett blad ur min annotationsbek, trädde upp det på en pinne få att det såg ut fom en flaan, satte ten midt på kasinoplanen och skref rerpå med röra ändan of pennan: O blomftraude stad, hwi ramla dina hus och hwadan äro de ntan tat och wäggar. Håkan.