Norrländska Korrespondenten – 19 april 1870, sida 1

1144444444 72 lr AR MÅTT 2 — derstigande halfva tillverkningskostnaden. Reslektanter torde hänvända sig till undertecknad. Malmö i April 1870. (383) Carl F. Hanson. g—3 — Korrespondens. 4. Herr Redaktör! Förra gången jag skref till ever, äm nate jag fom jag också nämnde, fram: lägga för ever mitt nya beffattninggiy stem. Det war mydet bra att det vå inte ble) af, ty mid närmare gransknina reruserade fultemet fia til: en encaliten paraaraf. Men det är så bär i wertden — åtmirstone i aumänhets— att då man får en idg, anser man den få förträfflig genast; jmåningom börjar man dock pruta på sörträfftigheten och till slut återstår blott en liten braldel deraf. Jar bar deck på sätt och wis blifwit nörgad att stryka ven ena paragrafen ef: ter ben andra, ty, wid en liten familje: bjurning jag hare häromdagen, wille mina slägtingar owiltorligen höra mitt nya system. Det duger inte! vet tuger inte! ljöd det untan för undan, ända tils jag fom till F 11 om unakarlsskatt. Faba, fare på en gåna mina fyra tufiner, vet är mycket rittiat, beundranewärdt bra uttänkt af ria Hakfan. Fabror Göran och kusin Carl, fom båra äro ungkarlar, blefwo rafande och pastodo att flickorna, fom redan passerat Rubicon, gerna kunre hålla fia ter, och inte göra fig löjliga genom att lemna bifall till få genomskinliga anfall. Men, flickorna wille alls intet gå in derpå, och resultatet blef att ungkarlarne ainae och alorde sig en torry, att Beat Sophie, fom ordförande för flickorna, utlät fia: Håkan, tu gör menskligheten en stor tjenst, om denna paragraf blir känd och antagen som lag, och will du fortsarande wara wår wän, få arbetar bu derpå. Hwar mar att göra? paragrafen mar i mitt tycke den kinkigaste af dem alle samman, men kusinernas wänskap är mia kär. År ni unakarl, herr Reraktör, få gör ni wäl en lång grimas åt denna para araf, men ni met då inte bward det fo: star att ha familj. Det kostar slantar skall jaa säga er, serlar också naturligt: wis. Låt oss kallylera. För att få någon utgånaspunst måste wi gå efter inkomsterna Wi borde få lede8 börja från början med vem fom stå under strecket. Men, vet är ännu — aud nås få wisst — oafajortrt hwad de äro för sorts passagerare. Wi hop: pa till och med 1000 ror öfwer strecket. 2000 rdr och deröfwer måste en men: niska förtjena om året för att funna lefwa. Han — jag talar inte om fruns timmer med inkomst — han fan vå haft: wa familj. Han fan hafwa twå barn men inte flere. En och en half piga fan ban hafwa, nemligen en stor fom fan wara tjock och duktig, och en liten för barnen, Till ett såtant hushåll går hwarenda skilling åt af inkomsterna och litet till, om det pira8 med rodret. Nåja, nu kostar endast vivres — mar ten tänkte jag såga — 24 skillina om dagen för hwar och en — husmanslost naturligtwis — ret är riftiat sålert, ty bet är enligt flere års botslut. Twå barn och den lilla piaan funna ju aldrig komma i fråga i en ungkarls hus Altså har han en besparing Pr år af 51777 rdr, hwilka, enliat all rättmifa, ej böra tillhöra honom utan det all: männa. Det är dessa 5171 rdr jag och fufi nerna anse böra uttaxeras till staten och kommunen af hwarje ungkarl, som fyllt 30 år och fom har en årlig inkomst af 2000 rdr och reröfwer. Beat Sophie tycker wisserligen att en mosifikation fan behöfwas, men det öfwerlemnar jag till vem fom en ådång komma att diskutera laaforslaget. Jag befarar blott, att om Nat AantraoR jäutvyöåffar en stor Ulaifarlas