Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 1

Första, omfattar tiden mellan handaewärets allmänna antagande och muffös tens införande d. w. s. från 1400 — 1600. Audra, omfattar tiden mellan muffös tens och infanterigewärets allmänna ans tagande d. w. s. tiden mellan 16: och 1700, under hwilken tid de mindre eldwapnen begagnades såsom handgewär, men ännu icke såsom stötwapen. Tredje, omfattar tiden mellan infans terigewärets och spetskulans allmänna antagande d. w. s. tiden mellan 1700 — 1850, under hwilken tid, sedan bajonets ten och Franska flintlåsgewäret blifwit uppfunna, bardgewäret näftan uteflutans de utgjort infanteriets bewäpning. Fjerde, omfattar tiden från fpetåkus lang, de reflade gewärens, slaglåsets och bakladrningsgewärets antagande d. w. f. från 1850 till nu. Första tidehwarfwet. De äldsta handgewärens pipor woro öppna i båra ändar. Laddningen inne slöts i en lös dosa, fom infördes i pir pang bakre ända och kwarhölls genom en fil. Den fasta botten infördes dock redan i början af 1400 talet. Loppet bar ända ifrån eldwapnets första upp: finning warit cylindrisk, men fåfom fälls synta undantag finnas för äldsta tider, pipor som hafwa tre och fyrkantigt lopp. De äldsta gewären woro ganska tunga och likasom kanoner försedda med tappar, på hwilka gewäret hwilade i en back eller gaffel (sådan fom Sundswalls ftadåmwaz pen utwisar) Småningom gjortes ae wären lättare och förseddes med ett slags grof stock, men woro ännu få tunga, att man hwarken kunde skjuta på fri hand, eller nbärda den wåldsamma stöten. Winkelrå!t mot pipan och på dess undre sida fastsmiddes derför en tapp eller hate af jern, hwillen lades mot skjutställningen och wid skottlossninanen hämmade stöten. Från denna halke härleder fig troligen de äldre gewärens benämningar: Dubbelhake, Enfelhafe o f. w., bwilka namn anwändes för alla längre hands gewär, till dess benämningen musköt blef allmän. De gewär fom under denna tid all: männast anwändes, woro Dubbla dubbel: haken eller Bockebössan, piporna woro mellan 6 och 7 fot långa, försedda med tappar och wägde omkring 50 skålp.,, fa: libern war omkring 1,5 tum, blykulan wäåade 17 skålp. Dubbelhaken war lik den föregående, men mindre, kulan wägde 1. skålp. Enkelhaken ännu mindre än den föres gående, blef sedan kallad musköt. Studsaren uppfans i Tyskland uti slutet af 1400-talet od) begagnades för. sta gången år 1498 wid en målskjutning i Leipzig. Stursaren hare i början raka refflor, tills en Nyrnbergare mid namn Koster år 1520 uppfann spiralformiga refflor. Pistolen lär under 141:de ärhuncradet blifwit uppfunnen uti staden Pistoja i Jtalien, hwaraf benämningen anses komma. Den ältsta antäåndningsinråttningen war mycket enkel. Till antändning bes gagnades fänakrut, fom lades uti en tätt under fänghålet fästad panna, och antäns des med lunta, fom bars i handen. Snart uppfans dock Luntlåset, fom bestod uti en netslående hane, uti hwilken den brins nande luntan fastsattes, och kallades dessa hanar, efter deras olika form, Drake, Hund eller Hake. Låsen äro enlla och antända säkert. Hjullåset uppfans i Närnberg 1517; denna låsinrättnina war något sinnrikare, emedan man undslapp den brinnande luntan, då neml. hjulet genom gnidning mot en s. k. eldsten (bestå af en blandn. af jern och fwafwelans timon) införde gnistor uti den närliggande trutkammaren. Snapphaneläset, äfwen kallart Spanska låset är det älvsta flintlås och uppfans samtidigt med eler fort efter hjullåset. Det utmärkande mid detta lås är att slagfjäderkroken omedelbart werkar på hanen, samt att låset sitter utanpå låsblecket. Denna lågmeianism har endast blifwit anwänd iSweris ge, Österrike och Spanien. De äldsta handgewåren, woro misfers ligen försedra med ett slags stockar, hwilka dock endast äro att betrakta såsom underlag wid slottlossningen. För att införa