Tredje kapitlet. Henriks utskickade. Sedan Braukenstein aflägsnat sig, vågade Wilhelm sig åter ut ur sitt gömställe. Han tilldrog åter den instötta dörren och stack en trädbit i laset och gaf den derigenom utseendet af att vara tillstängd. Eudast derigenom räddade han sig äfven från upptäckt, ty hela trakten var snart full af nyfikna, hvilka hade strömmat till ifrån staden, för att bese slagfältet, på hvilket ännu döda och sårade fångar lägo. Lärgossar tillströmmade i hundratal, ty söndagsskolan hade nätt och jemnt slutat, då de erhöllo underrättelse om Spielbargerfångarnes utbrott och deras strid med militären. De besatte terassen, och några bland dem försökte till och med att klättra upp på lusthusets tak, då vingårdsmannen kom och fördref dem. Eftermiddagens timmar föreföllo Wilhelm oändligt långa. Folkmänden snarare ökades än minskades, och flyktingen såg genom takhålen fångna flyktingar föras tillbaka till häktet, och sårade och döda bortföras på vagnar, En af de sårade nedkastade sig från sin vagn, sannolikt i afsigt att derigenom taga sig sjelf af daga. Men han upplyftades genast åter på vagnen och fastbands dervid medelst ett snöre,