wara en Jalsts!) tro. Jnsändaren beHapgar fia — jag bare warit tucksam om det skett deröfwer att än sådan ftillnad sywärr finnes; deröfwer att det nittonde setlets ljud ide ännu förmått skingra de upplystes — om jag får lof — mörker. Men inf synes icke betlaga sig öfwer att en ung domare säner du ät en ålvrig arbetare och samtirigt b.rre till en ung snobb, nej om detta m. m är händelsen få är derom ingenting att anmärka — ven ordentlige arbetaren bör ide hafwa någon känning deraf, notabene om han ide är högfärdig nog — det är wäl så det betraktas? — att kånna sitt menskliga wärte och fordra jemlikhet. Men detta wore wäl orimligt. Eller bur långt sträcker fis inf. mening, då ban talar om lifhet inför lagen; och då ban till sist säger att arbetaren — skall finna fig nöjd och lycklig att ban är fri — är frihet en nådegåfwa, förtjente han måhända wara slaf, hwad är meningen? — od) på wäg att komma — för tidigt? — i åtnjutande af all den pelitiska matt, fom fan wara rimlig? — Huru långt är bär till arbetorens orvimlinhet och samhällets obestånd. Arbetare. Till Red. af tidn. Norrl. Korrespondenten! Herr Redaktör! Då ni i eder ärade tidning n:o 20, låtit inflyta en artikel med öfwerskrift Yndals Elfs Kommunikations Attie-Bolop, öfwerfylld, såwäl af hätska tillwvir telser mot undertecknar, fom af en mängd wiljeledante och fullkomligt sanningslösa uppgifter rörande detta bolags arbeten, har jag ansett mig med förbigående af de personliga angreppen böra i korthet wederlågga de swåraste misstagen i sak, förwissad fom jag är, att ni will fortast möjligt bereda platå i ever tidning för följande Beriktigande: Sedan artikelförfattaren angifwit åt: skilliga orsaker till Jndals Elfs Kommunikations Attie:Bolagg ruin, såsom ständia penningebrist, förorsakad af aktionärernas trerska att fullgöra beslutade in betalningar, dålig förwaltning och bri: stande redowisning etc., hwilka orsaker hwar för sig äro tillräckliga att förderfwa ett starkare bolags affärer än detta, öfwergär han till hufwutanfallet och försöker, obeswärad af fakta och allmänt kända sanningar att kasta skulden till den olyckliga utgången af bolagets werksamhet på mig såsom arbetechef, hwillen i dessa uffärer ej tanit annan befattning, än att på grund af kontrakt med Direftionen bafwa utfört rensningsarbetena enligt af Kongl. Maj:t fastställde planer så, att de mid werkställd afsyning i Angusti 1867 blefwo af Statens Jnspektör utan an: märkning godkände (fe Berättelse om Allmänna Wäaoc Wattenbyganader asqifwen till 1870 års Riksdag ar Chefen för Kongl. WWäpgsoch Wattenbyga: nabg-Corpfen) Trots detta af officiella handlingar bestyrkta faktum, twekar ej artifelförfattaren att med beundranswärd såkerhet pästå, att ren8ninggarbetena blifwit alldeles förfuskade genom att arbetschefen jörmått bolagsmännen att frångå den fastställda planen och antaga hans egna wilda och opraktiska ja rent af förderfliga planer. Hwarje läsare måste inse orimligheten af ofwanstående tirad, då kändt är att första wilkoret wid ett med statsmedel utfördt arbete är, att