Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1870, sida 2

kanske din räddniog är möjlig? Jag skall vid uppklätrandet hjelpa dig, så mycket mitt sår medgifver mig. Under det borden ställdes ofvanpå hvarandra och flyktingen snabbt stegi höjden, fortfor officern: Lyckas det dig att förblifva oupptäckt ända till nattens inbrott, bar jag förhoppning : att kunna rädda dig. Kommer någon bit in i lusthuset och ropar dig vid ditt dopnamn, kan du utan fruktan gifva dig till känna, ty den personen är utskickad af migo. Knappt stod Wilhelm åter i takstolen och drog upp den trasiga liunetapeten, förr än Henrik genom fönstret, som han öppnat, såg en af ulaner beledsagad vagn nalkas terassen. Man kommero9 sade han; Gud vare med dig! — Blir du ej upptäckt, så håll dig kvar deruppe ända tills närmare midnatten. Stödd på sin pallasch, haltade officeren derpå vagnen till mötes och lyttes af ulanerna upp i densamma och bortfördes. Hade dessa uödgats afbemta honom inne i lusthuset, skulle Wilhelm knappast kunnat undgå upptäckt, ty förgäfves bemödade han sig att hopfästa tapeten, emedan han saknade bindemedel, och deraf följde, att en del af hans fötter var obetäckt.