Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1870, sida 2

som om bergsandarne bildat en yttre osynlig förpostkedja till fästningens bevakning. Åter förgick en fjerdedels timma, medan Wilhelm spejade ut i den mörka, af ingen måne upplysta natten. Slutligen varseblef han en skuggestalt, som skyndsamt och nästan ljudlöst på terassen nalkades lusthuset. Snart uppnådde den dörren och klappade sakta derpå, och en kvinlig stämma hviskade: Wilhelm! Den tilltalade öppnade genast; gestalten tog en kappa från skuldran och en mössa frän hufvudet och räkte honom begge med orden: Tag dessa på eder och följd mig hy Wilhelm efterkom under tystnad tillsägelsen och lemnade hyddan. Ingen kedja slamrade nu mera kring fötterna och förhindrade hans gång, såsom den under åratal gjort, ty den ännu qvarsittande delen deraf hade han lindat kring foten och gömt under byxorna. De kommo först till balvägen och derifrån till en mörk gata med låga hus vid sidorna samt derifrån till den breda och klart upplysta Bäckergasse, han varseblef då, att bans följeslagare var i ett ungt, snygt klädt fruntimmer. Dittills hade hon gått före honom, men nu gick hon vid hans sida, ty de mötte mycket folk, och detta egnade det tillsammans gående paret mindre uppmärksamhet än det skulle gjort, i fall de