Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1870, sida 3

Korrespondens. Herr Redaktör! Just som jag bade satt mig ned för att skrifwa till eder, tom en gammal betant frän Sundswall ut till mig för att tillbringa några dagar af frid och l(upn. Det är inte nu fom I forna dagar i stacen skall du tro, yttrade han, få fort han fått pelsen af fig. Jag trif wes numera inte riktigt ver. Nu wil alla klasser göra fia gållande och det särar mig horribelt. Jap, fom förr ansågs fom den fina gräddan, blir snart sammanblandad med den simpla mjölfen — för att tala landtlikt efter: fom jag nu är på landet. Jag beklagar dig på det högsta, min bror lilla, inwånde jag tröstande, gräd. dan är wisserligen här på landet i stort anseende om den är werkligt fin; fammanblandad med mjölken höjer ven nar turligtwis def wärde. Emellertid bjertligt wälkommen — owisst huru länge du finner lugn på landet — war så god och stig in — stig in till fruntimmerna, war få god! Jag wille inte bryta min föresats att strifwa till eder, herr redaktör, ej heller wille jag störa min wän med någon dispyt då han farit ut efter frid och lugn. Med fruntimmerna fom han nog öfwerens. Dessutom tror jag att