Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1870, sida 1

——— ——-—-—--nrun—m mm ss U—— —— tens styrelse då skäligt bifalla denna frame ställning; men wid 1869 års riksdag ins fom i riksbanksreglementets 63 ett til: lägg, hwillet, egentligen riktadt emot den stora och med riksbanken täflande banfrö relsen, har träffat äfwen de anspråkslösa folkbankerna och fråntagit dem utsigten att erhålla riksbanfslreditiv, fom för deras rörelse, i wida högre grad än för de manliga sparbankernas, stulle wara en önsklig reserv. Folkbankerna, för få midt de äro bil rade efter Schulze-Delitzfha system, hafz wa till ändamål att, företrädeswis bland handtwerkare och kroppsarbetare i städerna eller bland smärre jordegare och arrendaz torer På Imdet, mottaga små besparingar och förränta desamma. Så långt äro de alltså i flfra werket sparbanker; men då dessa wanligen placera fina fonder fås som stående lan, afser folkbanken att äfwen genom utlåning gagna inom sitt werksamhetsområde och i främsta rummet bland fina solidaristt answarige delegare. Sår lunda utlemnar Örebro folkbank redan nu, på sitt tredje werksamheteår, wid pass 2,000 lån för året, af hwilla flertalet understiger 50 rdr stycket — en utlåning, fom ej torde böra betraktas såsom jemnbördig med de stora bankernas diskontering af tufens tal i sänder. Follbanksförwaltningen är under foltbanfernas förfta år, tills de munnit fast fot, gemenligen stäld på den yttersta besparing, i det gode medborgare gerna gemensamt draga bördan af en förs waltning, hwars gagnelighet en hwar plär gar erkänna efter att om folkbankernas organisation och system hafwa tagit kånnedom. Man borde då föreställa sig, att äfwen från det allmännas sida ett erkännande skulle få påräknas för follbankerna, åtminstone så till wida att dessa, som jag skulle wilja falla twåsidigt werkande sparbanker, erhålla kreditivrätt, likasom deras högst lofwärda, men något mera ensidiga halisyskon. Dels till förmån för de få folkbanker. som redan finnas, dels för de flera, fom man må hoppas snart ffola här oh hwar I i landet uppstå, beder jag få föreslå föll jande ändringar i 1869 åre regleI mente för förwaltningen af Smeriges riksbank, artikel 4, afdelning 2, s 63, momenten 1, 2 od) 4: Mom. 1. kassakret itiv funna bes wiljas de sparbanker och folkbanker, hwilta äro förserda med ftargar, ftads fästade af wederbörlig myndighet, enftilda personer samt bolag, med une dantag af sådana, fom i större omr fattning drifwa bankrörelse med eller utan rätt att utgifwa egna banffedlar. Kreditivtiden o. s. w. Mom. 2. Jnträdesafgiften beftäms mes af styrelsen: sparbanker och folfbanker ware från inträdesafgift befriade. Mom. 3. (Såsom förut.) Mom. 4. Säsom kreditiv må bes wiljas högst 50,000 r:dr åt Stodholms stads sparbank, 20.000 r:dr åt Göteborgs sparbank och 10,000 r:dr för hwar och en af de öfriga sparbanker efter folkbanker, hwilfa dertill anmäla fig, samt åt bolag högst 100,000 r:dr. De följande momenten fåfom förut. Skulle emot den af mig föreslagna ordalydelsen inwändning göras, underkastar jag förslaget willigt den ändring i sorm, som kan betinga framgång i sat. Om remiss till banfosutftottet anhålles. Stockholm den 26 Januari 1870.