Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1870, sida 2

stäld invid den. Men, äfven om det skulle lyckas mig, vinnes derigenom ingenting. ty, äfven om jag dör, inledes undersökning emot Braukenstein, och han tvingas att bekänna. Blott en sak kunde rädda mig, och detta vore, om jag kunde skicka honom ett bud med den underrättelsen, att jag står fast vid min förra utsago, och att undersökningen derför företages emot min vilja. Ingen finnes dock här, åt hvilken jag kan anförtro en sådan skrifvelse, ty vaktsoldaterna äro alla bepröfvade män, och ett försök att använda dem skulle endast lända till sanningens uppdagande och Braukensteins förderf. Ack, min ställning är förtviflad ha Rudvolf låg emellan Wilhelm och mjölnaren Gollinger och hörde derför de suckar, som uppstego ur den sednares bröst, och sade till honom: Jag hör att ni ej kan sofva, och undrar ej deröfver, ty det är förskräckligt kvaft och fuktigt här nere i hvalfveto, Blir det snart dager ? frågade Wilhelm. Det dröjer ännu länger, svarades, ovi hafva nyss haft midnatten. Den fördömda kedjan slamrar jemnt, hvilket bevisar, att många dela vår sömnlöshetv. oSkada, att Weps ej mera är hos oss! anmärkte en fånge, oty han för