Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1870, sida 2

företagas, och det med det förstas, sade Heger dystert. Ve honom då om han för den godhjertade flickan utgifvit sig för oskyldig, för att bedåra henne! — Intet ord mer! — bort i fängelset l Med sänkt hufvud efterkom Wilhelm föreståndarens order. Tionde Kapellet. Wilhelm i svåraste fängelse. lI det mörka fängelsehvalfvet hvilade Wilhelm på träbritsen, genom en lång kedja sammanlänkad med 25 af de gröfsta förbrytarne. I hans feberaktigt glödande hufvud jagade ideerna hvarandra i vild, hvirflande dans; han kunde hvarken gifva dem gestalt eller fasthålla dem. Man skulle ju draga honom till undersökning, och det kanske redan följande dagen, så att han ånyo måste uppbjuda list och skarpsinnighet, för att kunna ljuga sig till brotsling. Paulina hade redan många gånger bedyrat, att hon, äfven emot hans vilja, skulle bevisa hans skuldlöshet; hans utsago skulle man tro mindre än flickans, och inom få dagar skulle Braukensteiu inkallas till undersökning. Som han dessutom plågades af samvetskval och nu borde inbilla sig, att Wilhelm sjelf uppträdde emot honem, kunde han