Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1870, sida 2

Med den honom egana öfmerlägsenbet började han genast mässtra mojor Avel. stölds of t. mit faststälda plan för ren8s ningen och förmådde bolagsmännen att helt och hållet frångå densamma och antaga hans egna wilra och opraktiska ja, rent af förderfliga förslag. Enligt major A:s plan skulle i både Berge oc Sillre forssar kanaler ups rensas på de tjenligaste ställena och of: wanför forsarne bygnas stenkistor, mid hwilta tressar skulle fästas för att per nom å fartygen anbragta spel hjelpa upp fartygen. På detta sätt skulle vrendningen hafwa kostat obetydligt och man bare då haft förhoppning att funna tra fikera ren afsedda leren, men detta öf: werensstämte ei med hr B:s mivtomfattande snille. På ingendera ställena las des kanalerna i den af A bestämda vikts ningen, J Sillre måste den åå midt: igenom en stenkista, fom med stor foft: nad måste bortragas och upföras på ett annat ställe och ver kanalen skall wara ar nu få ärundt, att minsta båt der ej fan komma fram wid låat wattens ständ. Men Dwad är detta för fmåfar fer met de befänarheter fom utfördes i Bergeforosen, ver B. riktigt satte Ero: nan på werfet af fin dugliahet. Enligt major A:s plan skulle kanalen tagas på norra siran och der hade koft: narerna blifwit jemförelsewis ringa och äntamälet wunnits, men troligen der. för fann denna plan ej nåd för wår skicklijse chef. Nej på sörra sidan fick ban fe ett laxfiske med en mängd stenkistor, fom borde rifwas, der fans berg att spränga och åt det hållet dref ftrömmen det i elfwen flytande wirlet, der skulle följaktligen bli ypperligt att förs lägga kanalen påftod B. för bolapd: männen och dessa gingo in på hwilka påbitt fom helst. B. åtnöjde fig ock ej ver att uprensa en kanal — nej der skulle han riktigt göra sig odödlig. På begge siror om kanalen bygres stenlistor ech der skulle anlägaas s. k. nältam:nar, d. w. s. ett slags slussar, der man i stället för portar begagnar en hop smala trärspjelor hwilka efter en öfwer kanalen nedfäld bjelke med handkraft nedstickas för att på detta sätt i någon mån uptäma wattnet. Detta hade B. i tysk tirskrijt sett begagnas i några bäckar i Tyskland och detta trodde han skulle gå för sig i Bergeforssen, der wattnet under flod stiger ända til 20 fot öfwer lägsta wat: tenytan och framlöper med en hastighet af 11 a 12 knop (18 a 20 fot i fefunden) och ver genom ftenfiftorna wattnets genomskärningsarea minskades och ström. hastigheten följaktligen ännu mera öfades. Kan man tänka fig något mera fnillvift. Men det är ej nog ännu. För att afhälla det åt kanalen flytande wirket bygres en omkring 700 alnar lång dubbel pålrad och widare en 350 alnars lerbom och efter denna pålning lare fig genast ett sandgiund, få att, om en ång. båt också kan nå upp genom kanalen, blir den stående på grund ofwanför vensamma och fon omöjligen komma mi: vare. Nältammarne blefwo tock aldrig färtiga, stenkistorna woro för låga och wårfloden 1867 raserade största delen, få att man om hösten s. å. fick fe fana: len i ruiner. Sommaren 1867 skerde arbetenas af: syning. Genom ödets förundertiaa flic: lelse erhölls ven beskedligaste och mer: