Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1870, sida 3

half minut herrskade en tystnad, hvilken erinrade om naturens hemska stillhet när elementerna rusta sig till att, förintande bryta jöst. Fange Zielnero, sade Heger slutligen i fruktansvärdt allvarsam, men likväl mvdererad ton, gå till fältväbeln och anmäl för honom min befallning att genast föra eder till hvalfvet nummer 3 och pålägga eder tunga baojoro-. vNI stannar! ropade Paulina med purpurfärgadt ansigte beslutsamt och kvarhöll vid handen fången, som, stillatigande ville aflägsna sig. Ierr farbroderno, fortfor hon efter ett kort uppehåll, omåste erfara, hvad ni med så stor sjelffornekelse söker dölja för verlden. Jag behöfver ingen förklarings, tillrättavisade henne häftigt föreständaren Vansinniga, berör ej längre den ärelöse fångens hand o Han är skuldlös, höjde flickan sin stämma voförtjent försmäktar han här på Spielberg. Ej den minsta skugga af ett brott omtöcknar hans själ. Hvad är detta för prat? frågade Heger och vände sig till Wilhelm. Då denne fortfor i sin tystnad,tog Paulina åter till ordet sålunda: vJa fullkomligt oskyldig är han. Tacksamheten förmådde honom att uppoffra sig för sin fosterfader och bekänna sig skyldig till ett brott, som denne begåtto. (Forts.)