Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1870, sida 2

tyngd och ansag sitt vistande på Spielberg ej för ett straff utan för en hröfninzstid. som skulle rena hans karakter fran alla orena böjelser. Denna tanke lyckligajorde konom. Hans synmipathier för Paulina vunno äfven med hvarje försvinnande stund större kraft, omfang och tillförsivt; hvarföre skulle han afven förneka sig vänskapens oskyldiza nöje? Medan Paier en dag stod och stödde sig emot spaden, sag Paulina en tär glänsa i hans öva. Hon fråvade honom efter anledningen derttt och fick till svar: Bå-sta fröken, om mive flicka årvu lefrver, måste hon vara vil eder alder. Under tiv langa år bar jag cj hört nagat, hvarken angaende henne min bustru eller mina tvillingossar, som, när jag iunsattes här, ännu ej kunde springa. — Jag undrar, hvad det bliivit af dem e Ni maste hoppas det bästar, sade Paniina. Om några dagar får ni den lyckan att återse dem, ty jag hör, att eder fängelsetid snart artilläaudalupen-. Äfven om de fiunas hvar i htvet. äro min hustru och mina bare förlo rade tör migv). förklarade Poller med en skakning på bufvudet. IIafsa de förblifvit UUdormiga, maste de ipinvas mig med afsky; hafva de äter betiäut män bana, vill jag ej känvas vid dem, Ack, det är med tungt lijerta jag lemnar Spielberg!