Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 4

Man fan lått föreställa fig hwilken ftorm deras ord skulle uppwäcka, och likwäl hade ban ännn ej hunnit sin kulminationspunkt Det sker först när Ferry framställde sin andra fråga: Hwarför har man arresterat alla medardetare i La Marscillaise? Wille man lanske med ett enda notwarp fånga alla Frankrikes republitaner 2? — Rätt wisan har tagit Hand om faten, swarar inritesministern, od jag har med henne ingenting att skaffa. — Av, er rättwija, utbrister Ferry, är i volitiska mål mig i högsta grad mifstänkt. Wid dessa ord rusar heta högen upp fom en man, och dränker i fit: larm både Ferrys och pres sidentens röst, hwillen senare först efter en fång stund lyckas göra sig börd och förklara, att han kallar Ferry till ordnins geu. Han uppmanar på samma gång Ferry att förklara fia. — FJaa mille för ga, fortsätter deputeranden för Paris, att man bland de största olyckor fom en tjus guårig personlig regime tillfogat landet måfte räfna domarkärens förflafwanre. Owäsendet fördubblas, från alla håll skalla rop: Till ordningen: Majoriteten är i en oerhörd jäsning. Ollivier reser sig och synes uppmana presidenten att för andra gången falla Ferry till ordnins gen. Men trots alla dessa rop och ge ster efterkommer presidenten ej uppmar ningen, och är den ende fom under ftur: men bibehåller lugn och politisk takt. Har de Ferry för andra gången blifwit kallad till ordningen, skulle otwifwelattigt han och flera af wenstern lemnat salen, och hwillet intryck detta ffulle gjort på den redan förut tillräckligt upprörda fiunesstämningen är lätt att fatta. Schneider förutsåg detta, och handlade derför fom han gjorde, oaktadt han derför bäre af ministrarne och majoriteten fit uppbära uttryck af lifligt missnöje. Ollivier har dock sedermera, wid lugnare besinning, tackat honom för hans hanrlingssätt.