Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 4

Utrikes. Frankrite. Den ytterst stormiga scen fom föreföll i lagstiftande fårens möte den I föranleddes af Jules Ferrys interpallation om upp: lösningen af flera enslilta möten under de föregående dagarne. Dessa möten, fade Ferry, hade hållits i den tron, att man rer tuntre diskutera te beklagliga Händel: fer four ministårens utmaningar framkaltat. (Wid desja ord utoryter ett häftigt larm bland höger.) Man hade brutit upp dörren till en enskilt bostad, man hade fräntt lagen i detta stateförnnits namn fom man dagligen förnelar. Med mycket lugn swarar inrilesministern, att man upplöst dessa enstilta sammankomster, emes dan de hade hela karakteren af re offent: liga möten, fom lagen tillåter att ajour: nera. — Nej, swarar Ferry, I glömmen alltid, att den bästa ventilen för gatans wåldsamheter är friheten. — Ollivier upp: träder nu i tribunen och yttrar med fyn: bar hetta: 7Hr Ferry säger att wi handla oslicktigt. Om wi göra det, är det eij i er skola wi kunna lära politisk skicklighet; en enda sak sknlle kunna bringa oss ur fattning, och det more hennes bifall. Då Gambetta nu wille afbryta, wände sig Dl livier till honom od) ropar: Aforyt mig ej, hr Gamdetta, ty edra ord skall jag all. tid betralta fom de ej wore fagda. Debatten antar un en allt bittrare ton. Garnier Pages förebrår ministern att ha öfwergifwit den fat fom förswa:ades af hans far. Olivier swarar, att hans far gifwit honom sitt bijall och fin mwälfignel: fe och fräånkänner Garnier-Pages rätt att röma deröfwer. Nu refer fig Garnier:Paqes för att swara, men hans orddränkas i fortet. Äfwen inrikesministern refer fig och talar från fin plats på samma gång fom Olli vier från tribunen, men lyckas lika litet göra fig hörd. Eugene Pelletan under stödjer Ferry, och yttrar att han begifwit fig till mötet wid Nue de Lyon, för att föta släcka den brand fom ministeren tändt. — Nytt larm; hwarunder utrilesministern Daru, med stentorsstämma utropar: Det är falskt, att wi upptändt branren; wifö få att släcfka benne. — Ja, swarar Pelletan, jag wet att ni och flera af edra lolleger ären hererligt solk, men om man från afla Håll i Frankrike wädjar till den råa ftyrfan, är felet de emötonftiftares, som genom wåld bemäktigat fig mat: ten och ännu behålla henne. IF ären li: berala, men J bebon ett gammalt hus, hwars mobilier är autofratift.