Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 3

Eller alt widare hafwa utspytt en slamlig insinuatien mot dem, fom hylla ten lita rösträtten — en beslyllning, hwilken mi ide wilja smutsa wår penna med att här citera, öfwerhär förf. till frågan om röjträtten på landet. Hand åsiater rörante röftbeftämmeljferna på lantet sammanfalla i det närmar ite med rem, fom wi fett honom hysa beträffande kommunallagen för stad; hwarföre wi tills wirare lemna dem derhän, låtande dem gåälla för hwad de funna. Cutasl det anse mi oss icke böra förtiga, ai örf. här mill medgifwa den lita rönratten i fråga om alla wal. Samna formån menaifwer han icke ftäs rernas besoltning. Hwarföre? Fråga honom sjelf. Wi tunna wisserligen ide neta förj. lefwa i den ljufwa tron, att de, bland wåra bönter, som eaentligen innehafwa jorden, aldria skola gå in på den liko röfträtten. Wi tillåta of dock i detta fall wara bättre underrättade. Såwål ste egentlige fom oegentlise jorregare, — egendomsherrar och pas troner naturligtwis undantagne, — med hwilka wi kommit i i beröring, bafwa mer en mun uttalat sitt ogillande af den vlika rösträtten; och hwad de ans fett orättwisast ar allt är, att personer, fem äro upförde till mindre än 6 fyre far, ide ena, fastän slattskyldige, någon rösträtt abs. Den, som är upförd til 6 fyrkar, eger 6 röster; men den, fom är upförd til 5 — ingen röst! Qwil: