Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1870, sida 3

ännu att gälla för en förbrytare, från hvilken hela verlden skall vända sig med förakt och afsky? Huru ringa ni anslår hederns förlust ho Mitt samvete gör mig inga förebråelser, och hvad dekymrar det mig då, hvad verlden om mig tänker, ty den styres af skenet och fördommarne, och jag har deri hittills endast rönt förföljelse och motgångar. Intet af dess paradiser skapades åt mig, och då jag satte min fot på ett skönt fält, kördes jag derifrån af en engel med ett bart huggande svärd, som bannade mig såsom en fräck inträngare, hvilken ej kunde förete intrådeskort.v vMin herren, förklarade flickan, dedra yttranden bevisa blott, att ni är intagen af fördomar emot verlden. Då jag som barn kom till Wien, från min farfaders boning i bergstrakten intogs jag af den lifligaste förvåning, ty jag hade dittils trott verlden vara bebyggd af endast kolare och smeder. På samma sätt kan det endast vara bristande erfarenhet, som för eder målar verlden så svart. När ni åter deltager deri, hoppas jag, det ni skall finna, att den eger mycket ljusare sidor än de, hvilka den för eder hittils uppenbarat.v Min fröken, jag upprepar, att jag skall omintetgöra edra sträfvanden att bevisa min oskuld. Edert påstående, att jag är oskyldig, kommer att blifva