Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1870, sida 2

det oerhörda och tagit på eder ett brott, som ni icke har begåtil Ni misstager Eder, min frökeno, genmälde Wilhelm, bäfvande, och tog ett steg tillbaka. MMan har ljugit för ederv. Förgäfves nekar ni. Dagen efter branden var jag inne uti biblioteket, och som dörren stod på glänt, hörde jag edert samtal med Braukensteinv. yNej, fröken Paulina, nej lo Det var en förmiddag. Med de böcker, jag valt, ville jag just återvända från biblioteket genom direktörens rum, när ni inträdde deri. Jag förblef derföre stående vid dörren, och intet af de ord, som ni talade med Braukenstein, har försvunnit ur mitt minne. Herr direktöro, sade ni, oman beskyller eder för förskräckliga ting. När röfvaren och brandstiftaren flydde ur slottsbyggnaden, var nattväktaren nära att gripa honom. betta misslyckades dock; men han tog likväl hans kappa, och nu påstår man, att detär eder, och detta så mycket bestämdare, som eder näsduk fanns uti dess ena fickar. Denna olyckliga misstanke emot eder har blifvit ökad genom den omständigheten, att man i den plundrade kassakistan funnit en skjortknapp, som man påstår att ni ännu en stund före branden haft sittande i eder skjorta?.