Niksdagen år 1870. Första kammaren har till behandling före haft konstitutionsutskottets memorial öfwer utskottets sedan 1867 årg rikadag hwilande förslag till förändring i 28 5 regeringsformen angående främmande trosbekännares kompetens till stotens em beten. Hela förmiddagen upptogs af en grundlig och uttömmanre rislussion öfwer denna fråga. För afslag talare hrr Beckman och Nordström samt grefwe C G. Mörner; de båda förre förklarade fig gilla den princip, hwaråt fonftitutiongutffottet welat i detta förflag giftva uttryc, men hr Beckman ansäg bland de embeten, hwilka skulle för främmande trosbetännare förklaras ej tillgängliga, äfwen böra insättas domareembeten och lärareplatser, och hr Nordström sökte ur sjeljwa förslagets ordalyrelse derucera bewis för def oantaglighet, till def de före beredande ätgärder, fom talaren anfåg nödmwändiga, förut hunnit wirtagad. För bifall till förslaget uppträdde deremot en mångd talare, såsom bir frih. Bildt, v. Kod, exc. frih. de Gecr, Arrhenius, v. Stockenström. Wallenbera, Rypdin, grefwe Ehrenswärd, Dickjon, Bergstedt m. fl. 3 synnerhet tycktes frih. ve Geers bestämda förklaring, att de wilkorliga ortalagen i förslaget lemnade K. M. hans rätt bibehållen att till de embeten, som här wore i fråga, befordra efter sticklighet och förtjenst, wid hwillet ut tryd tal. förklarade fig fästa begreppet af de till statens tjenst lämpligaste per: soner, utöfwa mycket inflytande på frår gang utgång. Trots det ljudliga ja, hwar. med talmannens proposition om bifall befwarades, begärdes dock wetering, hwilten utföll med 93 ja mot 18 nej. Andra kammaren. Den diskussion, rörante ändringar i grundlagarna, afseende medborgerliga rättigheter för främmande trosbekännare, hwilken pågått i denna kammare öppna: res, efter det hr Dahm föreslagit, att 26 Å O. och 28 FR. IF. skulle famtidiat behandlas, af br W. Ryrberg, som förklarade att han icke uppträdde med anspråk på att framkomma med nya ar: aumenter i en fråga, som retan blifwit utredd, teoretiskt af de lärde, praktiskt af de bilrare forkens råttstänsla och löst af merwetande att merborgerligheten må wara oberoende af religion. Man hade framtommit med argumentet, att förromar existera, hwaremot tal. anfåg att man kraftigt borde uppträda, emeran fördomar wäl borde beaktas, men ide aktas. Kammaren måfte wisserligen was ra ett eko af folket, men finge ide fästa fig mid oarundare farhågor oc fördo: mar, fom finnas i ätskilliga tretsar. Kam: maren skulle lemna ur sigte fin märdig: bet, om den befrämjade och ide motarbetade dessa. Wädjandet till fördomar, som stå utom kammarens wägaar, må ide inom den winna gehör. Kommit tenterna ega att wålja män, fom hafwa deras förtroende, och wålja andra, om de förra ej motswara detto; men bderefs ter tillhör vet representanten att fjelfs ståndigt dömma, utan att rätta fia efter en eller annan fördom. Huru man än må tänka i i denna fråga, få blir det snart moraliskt omöiligt att längre bibehålla ett twåna, fom redan är afskaffadt af folken i Europa, med undantag af de slawiska österut, Rom och tywårr äfwen Swerge. Att längre wackla mid med gifwandet af dessa medborgerliga rättig: