Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1870, sida 3

och tömde sitt glas och steg upp från bänken. vVi hafva fått en ny arrestant, en kvinna, som ser ut som hin håle sjelfv. Soldaterna lemnade rummet, Traktören satt der blek och orörlig och vågade ej en gång se på sin hustru, som med handen på hakan stod framför honom och funderade. Efter en minuts tystnad öppnade ändtligen den klenmodige munnen och sade: Det var väl ett skämt af dig, kära Therese? Du trodde väl kanske, att vi i dag hade den förste April? Dumma menniskas, svarade hustrun i förebrående ton. Tror du, jag ej vet, i hvilken tid vi lefva? Men, kära Herre Gud! det, som du nyss sade mig, kan likväl ej vara sanntv. vJag skall öfverbevisa dig derom, i fall du blott vill följa mig in i nästa rumop. Therese, den magra kvinnan med den spetsiga näsan och de drypande ögonen, gick med ljuset i handen in i det angränsande rummet, der deras med grönt tyg öfverdragna, ofantligt breda och höga äkta säng stod likt en kolossal hövagn. Der drog hon ut en byrålåda och framtog något, som förvarats under linnet. oHär har du flat papperv?, sade hon till mannen, som bäfvande hade följt henne. Här är en snäcka med tusch, här två korp