ylikt arrende, samt en lättnad för de rrenderande. Om Sundswalls-Posten wille öppna en vit of spalterna för denna lilla enlla men välmenta uppsats ur Korrespondenten! Sundswall i Februari 1870. En medlem af samhället. Med kongl. maj:ts ordningastadga för ikets städer framför mig, har jag serskildt äst mig mid dess 14:de fwilfen dland innat innehåller: att å tid fom af Mac viftraten beftämmes nndanskotta, uPphug: ga samt derefter styndsamt bortföra fnö och is från stads gator, trottoarer och rännsteuar. Detta lagstadgande borde warje husegare strängt iakttaga. Men, bur är det i Suntswall; man behöfwer blott beföla Storgatan och Stora Nygatan, utan att tala om de öfriga gator, gränder, torg och fmygor, då fwaret tigger alt för tydligt. Besynnerligt måste det före falla hwar och en, fom är wan mid ord: ning att fe den oefterrättliga ofnygghet, fom är få i ögonen fallande. Hwarsöre tillsäges ide husegarne att gå i författ: ning om obchöflig snö och is borttörande åtminstone å den mest trafikerade gata; eller är meningen att spara det frusna wattnet till wåren, för att bereda all: mänheten det föga trefliga nöjet att wada i fmuts till knäna. En och annan Hue egare gör fullkomligt fin skyldighet ech bland rem de, fom nödgas betinga fia hästdagswerken, då deremot andra, fom ega hästar uraktlåta skyldigheten Helt och hället hwarför oc gatorna fe ut fom de göra, å en del af gatan snölaviner efter huewäggarne, upptagande naturligtwis i fin ordning eller rättare oerdning trottoarerne, då utanför andra hus uppffottade snöhögar äro på gatan placerade till stort förfång för trafiken. Flera af gatorna hafwa endast en körbana få smal, att då någon åkande passerar, fotgängare måste hoppa upp i snötrifworna för att ide bif wa ifullförda, samt wid mötande af one dra äldon omöjligt att komma om hwarandra. Hwaruti ligger nu felet? Möjligt att magistraten, sedan ordning stadgan tillämpas, blundat att bestämma tid, inom hwillen bortsörande af frö och ie skall werlställas, efter kansse frågan derom, fom oc om mycket annat Är uns der öfwerläganing. Werkligen wore önft ligt ott åtminftone oswanberörde S blejwe rätt och snarligen tillämpad. Stadsbo-—hyrcesgäst. Wi hafwa ej welat wägra införandet af ofwanstöende; oaktad ins:s tlander ej synes oss rimligt. Han har undertecknat fia hyreegäst. Det synes bäst af inne pållet. Månne han skulle hyst lilnande åsigter, om han warit husegare. FJatogen eller Parafin. Utom dess goda egenstap i lysämne fom hwar man wet, har den ock sin nytta som läkemedel, och är redan i bibelen under namn af Naphta, såsom ett fnabbt läfande medikament från uråldriga tider bekant, och af erfarenhetsrön grundade på forftningen i denna wäg har jag funnit den wara det bästa ögonwatten att smörja oms kring ögonen för hufwudwärk och emot hårets affallande till ingnidning; såsom gurgelwatten läler det skörbjuggartadt tand fött, fäster lossnade tänder och dämpar tandwärk, samt för bröftz, TYAgs, MAG: och benwärk utwärtes, dock att jag under en swårare bröstwärk äfwen begagnat det theskedwis till intagning och fann vet mas ra löfande och befordra upphoftningen samt starlt ruindrifwande, hwarföre jag skulle tro det blifwa universalmedel för firan: guri och wattusot samt wmirare är den uppmjukande, borttager swullnader, läler ömlyla och lylsår, till och med då kölden redan slagit i friffa får, och med fotogån läfte gruffogden H. fin ena fot hwillen of ett stenblock krossats, och jag dermed äfwensom med tillhjelp af ympwarx läkt får