borgmästaren Fröberg war salen jäswig, v. häradshöfdingen Erust Holm särskildt förordnad. Såsom åklagare uppträdde stadsfiskalen Hultin och såsom oubud för Norrlands sjöassuransförening banfdireftören H. Arnell, hwarjemte grosshandl. Hansen såsom briggens befraltare för ifrågawarande resa också war tillstädes. Såsom tilltalade att hafwa öfmergifwit briggen och fött att derå sätta eld woro kaptenen Johan Löf och styrmannen Johan Östman inkallade och tillstädeskommo. På först framstäld fråga af hr Arnell förklarade Löf att han ämnade söla ersättning hos assuransföreningen för den skada fartyget lidet. Begge de tilltalade förnekade i allo an: gifwelsen. Besättningens uppgift utt fartyget en gång förut under refan stött mot grund förtlarade de oriktig. En gång har de wisserligen fartyget fått en stöt, men då wid genast anstält lodning sjön wisat sig wara många famnar djup och då rått turs besans wara hållen, trodde de, att stöten förorsatats af någon tringflytande bjelte eller annat större föremål. Rörande den timate sammanstötningen med ett främmande fartyg, iom förorfas tade den skada, hwilken sades sedermera hafwa föranledt briggens öfwergifwande, förtlarade laptenen, att han, som warit i tajutan, när rop om det mötande fartyget hördes, sprungit ut och funnit det fråm: mande fartygets lyfta nära, men rodret å briggen reran lagt åt det Håll fom wa: vit det rätta för att, om någon möjlig het funnits, undwita faran. Den skada, fom träffat fartyget, kunde förhindra def manövrerings duglighet för wisfa fall, men bade emellertid ej warit af den bes staffenhet att, efter de tilltalades åfigt, gör ra fartygets öswergijwande nödwändigt; men när dagen derå ett norskt fartyg kom i sigte, hade befättningen yrkat att få lems na fartyget och wägrat tjenstgöra. Kaptenen fade fig ej med styrmannen ensam ha funnat manövrera det ffadade fartyget, hwarför han reste ombord å norska farty. get för att samtala med dess befälhafware, fom ock ansett att briggen ej borde öfwergifwas. Aterkommen till densamma, hade han ånyo tillsagt foltet att göra sin skyldighet, men de hade enständigt nekat. Han hade då låtit öfwerföra åtstilligt löst gods samt provianten till norska fartyget och med besättningen gått ombord derå. Wäl hade något yttrats om att erhälla folt från den norska briggen, men detta uppgaf fig Löf ide hafwa uppfattat fis fom alwarsamt menadt anbud från norffa kaptenens sida, utan endaft fåfom ett förs sök att återföra Löfs besättning till def pligt. Då fartyget öfwergafs, gåfwo fjör männen ett strijtligt erkännande, att de emot kaptenens wilja lemnade fartyget. Begge tilltalade bestredo på det bestämdaste att hafwa anlagt eld eller att hafwa befalt eller fjeljwe wertstält något frånbry: tande af namnbrädet eller kapande af rigg eller dylikt. Styrmannen sade sig ej ens hafwa wid tillfället warit i proviantrummet, der elden skulle warit anlagd. Löf medgaf att han tillberedande af tillgång till nödiga utgifter försålt af det bergade för 25 pund ft. samt att resten efter besigtning och wärdering lemnats till en steppshandlare. Någon fullständig uppgift å hwad som bergats hade han ej ännu företett, utan ämnade göra detta till assuranskontoret. De tilltalades uppgifter stå i det mär sentligaste i strid med flera intyg fom ins