slogo sig ned vid ett gammalt, af länkar omgifvet, mörkbrunt bord. Huru, är ni, berr Rothkröptel redan hemma?! utropade äfven Schiller, förvånad. lIvilken anledning får man tillskrifva detta? Traktören, som förgäfves sökte lugna sig, svarade med torr knappast hörbar stämma: Jag är opassligo. Och hvad fattas eder? Kom och sätt eder vid min sidas. Rothkröpfel lydde mekaniskt. vNi ser verkligen sjuk uto. Hufvudvärk, mattighet och bröstsjuka. Det kommer allt af en dålig mager. oDrick då bränvin med pepparo, rådde vaktknekten. Det hjelper så mycket säkrare, om man tager glaubersalt dertillo. Man måste lemna naturen sitt fria lopp, menade fältväbeln. FJag har aldrig medicinerat, äfven om nägot, som kändes sjukdomsartadt, farit mig genom lederna. Har derföre också ej blifvit någon sjukhuskundo. Traktörens hustru, som genom förställning bättre än mannen förstod att dölja sin själsrörelse, framsatte det begärda ölet och började ett samtal med soldaterna, för att afleda deras uppmärksamhet från mannen. vJag har hörto, sade hon, Hatt föreståndaren tänker gifta sigoBara tomt prato, svarade Schiller.