Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1870, sida 2

lifvet måste herr Rothkröpfel, traktören på Spielberg, få att fröjda sig åt en hög ålderdom. Vid hvarje årstid och hvad väder som helst steg den lille, klene mannen, hvars hela väsen uttryckte brådska och godmodighet, fem minuter efter morgonringningen i sällskap med en knubbig piga utföre gångstigen till Bränn, för att köpa födoämnen; den sjunde timmen om morgonen träffade honom dock redan åter i sin boning vid frukostbordet; efter kaffets intagande lade han sig ånyo att sofva och betäckte dervid ansigtet med sin rutiga näsduk, för att ej besväras af dagsljuset. Först vid hustruns larmande väckningsrop, hvilket vanligen lät höra sig klockan tre kvart på tio, uppsteg han från lägret. Ifrån den tiden till middagen var han sysselsatt i köket, der han ensam egde att stöta peppar och andra kryddor samt att skala potatis och rötter. Efter middagsmältiden utbytte han sin arbetsdrägt emot en finare klädning , som dock vittnade om, att fängelsets skräddare ej förmådde följa den fina verldens aila vexlande moder, och gjorde staden anyo ett besök, som räckte till klockan nio på kvällen och merendels gällde krogarne derstädes (en traktör, så väl som annat folk, måste ju följa med framstegen ivom yrket). Klockan half tio kom han hem och fann sin hustru, Therese, sysselsatt