Norrländska Korrespondenten – 18 februari 1870, sida 2

hindradt förbi dessa öfwerwattensklippor, fom nämnas tullstationer, och mot hwilka den seglande owiltorligen måste siranda. Man har i sanning swårt att fatta ren orättwisa, fom häri uppenbarar fig, få mycket större, fom ångbår tarne ide äro beroende af wäder och wind få som seglande fartyg. Beaktas bör, mid bedömandet af denna fråga, de förluster, fom funna drabba dessa seglare genom allenast några time mars uppehåll, hwilket fan förorsaka weckors, ja månaders, hwarigenom rer derierna åsamkas oberäkneliga förluster. Må härwid gerna inwännas, att det nu för tiden finnes få god tillgång på bog: serängare, att någon fynnerlig tivgut. drägt för de seglante sartygen ej fan ifrägakomma, men den hjelp, dessa lemna, mäste tyrt betalas. Ångflottans intresse är äfwen bär wid lag tillgodosedt, och jag har swart att fatta, hwarföre den enstilde stall bringas på tostuader, då staten derigenom ej tihskyndas mina nyttu. Ounmärkt torde ide böra lemuas, alt det för fertyg ofta är farligt, att, uns der wiosa förhallunten, antru wid dedja plutser. Jag will t. ex. nämna Sands hamn och Furujund, yworest rännorna widserligen ega flera Jjamnars watten, men med pålantowind risterar man att drywa cltose i Jjetjwa bergen, innan jare tyget jer upp för ankaret och fara veris genom uptommer for bare besättulng och Jartyg. Jag nämnde, att staten ej har något gagn af dessa stationer, hwarafj oc type ligen följer, att den måste hajwa fjor: lust terpå, deritgenom att ben nörsutas underhallu en hel mångod öjwerftooige och jåledes onyttige tjenstemän. Men, torte iman inwaända, om ide dessu stationer funnes, skulle luren res jeri i stor stolu bedrijwas i stärgården. Detta anser jag wara ett jullomligt misstag, ty skulle nagon wilja turendreja, wore det lita lätt uu, jom om desju stationer ej junnes. Det later fig lita wål göra utt på de yttre öorne och ffa ren lundsätta gots, som att göra bet inne i stärgarden; och stulle någon wil: ja bega na fig al denna otidatua juds trot, torde han ide Jasta mycetr afseende på det längre ajstandet. J Öfrigt är ju hwarje seglante fartyg lörpligtadt utt tugu tronyltots ombero och venne är ju erswuren samt flylvig tilje, att inter från fartyget föres i lund, före än ejter ankomsten till destinattonsorten och joregången visitatien. Stulle han icke wara sinnad fullgöra denna sin pligt, tan han tillåta befälhajware eller besättning i tand föra waror äfwen sedan tulsstastion blifwit förbiseglad. Jag wet wäl, att riksdagen ingick med skrifwelse of den 24 April 1867 til t. maj:t, angående befrielse för skeppare å inrikes fartyg och båtar att lägga til wid tullstation, belägen utanför deftina: tionsorten, samt att denna skrifwelse den 10 Maj samma år blifwit öfwerlemnad till general-tulftyretfen, med förftändis gande att med utlåtande deröfwer in: tomma, utan att fådant, märkwärdigt nog, efter få lång tids förlopp blifvit till k. m:t ingifwet, men fom jag ide fan pilla halfwa åtgöranden, hwilta ide, såsom förut är nämntt, medföra någon särdeles nytta för det allmänna, utan twärtom förluster, får jap, för att de beswär, fom tynga på wår sjöfart i når lifvet måste herr Rothkröpfel, traktö